På kryss

Kroatien är kustlandet som legat nedbäddat under militärregimens täcke av glömska och som, när tillfället gavs, reste sig raskt, borstade bort historiens damm och därefter blomstrat till ett av Medelhavets semesterparadis. Här är priserna humana för oss svenskar, kranvattnet drickbart och naturen dramatisk och omhuldat av innevånarna. Eftersom kuststräckan är lång finns många fina dykplatser i den del av Medelhavet som kallas Adriatiska havet. I turistorten Pula kliver vi ombord på M/Y Luna, en chartrad båt som ska ta oss och flertalet andra europeiska reportrar, från norra till södra skärgården på sju dagar.

Istrien
Den varma majvinden böljar mjuk emot mig och jag drar njutningsfullt in den salta adriatiska havsvinden genom näsan. Medan vi sakta puttrar ut från hamnen kryssar jag mellan kamerahus, dykutrustning och fotoväskor som belamrar varje fri yta på den annars så rymliga båten. När vi alla hittat våra hytter samlas vi i salongen för att få en presentation av vad som är planerat under resan. Vår dykguide Neno berättar om vårt första dykmål som ligger i den norra delen av skärgården som kallas Istrien och som sticker ut som en kil med turistorten Pula som största stad.
Vårt första dyk på resan gör vi på vraket Baron Gatouch. Vi får en noggrann genomgång av dykplatsen, vilket kan behövas då vraket är 89 meter långt och har grundast djup på runt 30 meter. Medan de andra kämpar med våtdräkterna kryper jag och Alex ner i våra varma underställ och stänger torrdräktskedjan. Vi valde just torrdräkt för att vattentemperaturen sällan går över 16 grader nere på djupet och efter en tjugo minuter i vattnet tackar jag min lyckliga stjärna att vi faktiskt gjorde oss besväret att ta den extra packningen som torrdräkten innebär. Fartyget Baron Gatouch.gick till botten år 1914. Därefter har vattnet utökat håligheterna i vraket, vilket ger fina möjligheter att simma kors och tvärs genom lastfartyg och rum. Sikten vid nedstigningen är något av en besvikelse för att vara Medelhavet, inte mer än 10 meter som mest. Men vad gör det när sikten inuti vraket är kristallklar och bjuder in till fina möjligheter att simma igenom vraket från lastrum till lastrum utan att tappa orienteringen. Det deformerade skrovet bildar fantasifulla former och Alex fotoblixtar går varma men till slut letar sig kylan in, trots värmelager och torrdräkt. På vår väg mot uppstigningslinan simmar vi förbi lastkranar inslingrade i fisknät där krabbor klänger fast för att fånga födan i det passerande vattnet, de ilar snabbt längs linorna och undviker mig med stumma blickar då jag lyser på dem med lampan. Både inuti och runtomkring vraket kilar snabba småfiskar, men trots att vraket fått ta rollen som ett artificiellt rev ser vi inga stora fiskar. När vi senare sitter på däck och njuter av den stilla havsbrisen och båten vänt söderut berättar Neno att man i Istrien idag dyker på inte mindre än 22 vrak. Grundast ligger krigsskeppet Coriolanus som man...