Sudan by boat
– kryssning i södra Röda havet
Den som åkt till Marsa Alam i Egypten har säkert känt att han befinner sig väldigt långt söder ut i Röda Havet – ändå är det bara början på den resa som safaribåten Royal Evolution gör. Följ med på en liveaboard till Sudan där vi dyker hela vägen ner mot gränsen till Eritrea.
Brytpunkten för strömmen låg strax framför mig – bara runt hörnet längs korallväggen. Jag kunde se ett stort gäng med silverglittrande tonfiskar kämpa hårt i strömmen alldeles i närheten. Jag tog mig fram försiktigt från den ena korallryggen till nästa medan jag försökte undvika den värsta strömmen. Slutligen nådde jag yttersta udden. Där hakade jag fast strömkroken i en stadig bit död korall och svävade fritt ute i vattnet.
Fem grå revhajar uppförde någon sorts vattenbalett i det framrusande vattnet. Ett långt utdraget stim barrakudor simmade på led efter varandra – inte i den vanliga kompakta virvelformationen. Fyra enorma taggmakrillar råkade välja samma rutt som jag. De blev överraskade att råka på den underliga bubblande varelsen som hängde i änden av en lina mitt ute i det blå. En liten papegojfisk fladdrade energiskt med fenorna några ögonblick bredvid mig. Slutligen gav den upp och lät sig svepas iväg.
Ingen av de andra dykarna från båten hade gjort mig sällskap. Jag antog att de hade hittat något bättre att titta på. I vilket fall – jag beundrade skådespelet i bortåt en halvtimme. Sedan lossade jag kroken och lät strömmen driva iväg mig. Snart var jag helt i strömmens våld. Precis vid brytpunkten tog strömmen tvärstopp. Jag tvingades fensimma hårt i en kvarts timme för att hinna ikapp de andra.
Vi befann oss ungefär så långt söderut som det går att komma i vattnen utanför Sudans kust innan man korsar gränsen mot Eritrea. Där ligger en solsvedd ö knappt mer än en sandbank. Ön heter Dahrat Abid. En annan liknande ö i närheten heter Barra Musa Kebir. Där tvingades den olycksdrabbade besättningen på en italiensk ubåt att tillbringa lång tid under andra världskriget. Ubåten hade kolliderat med ön och sjunkit. Vraket ligger nu för djupt för att dyka på.
Både Dahrat Abid och Barra Musa Kebir är egentligen toppen på varsin mäktig korallpelare. Pelarna fortsätter med nästan lodräta branter ner till flera hundra meters djup. Ovanför ytan har öarna inget annat än sand och några torra buskar att erbjuda. Deras rikedomar ligger enbart under havsytan.
Dahrat Abid har en liten platå på några meters djup. Den är ständigt omsvept av starka strömmar. Frodiga mjukkoraller täcker hela platån. Det revet har ytterst få dykare haft chansen att besöka. Ön ligger ändå inristad i mitt minne. Hågkomsten härrör sig från de dagar när jag hade turen (somliga säger oturen) att vara dykguide på en sydlig expedition i Röda Havet så långt tillbaka som 1992.
Jag erinrar mig hur jag kom upp till ytan efter ett dyk med mina skyddslingar – alla italienare. Vi upptäckte att ingen safaribåt fanns inom synhåll. Ingen gummibåt heller. Bara öppna havet. Händelsen gav upphov till en massa rabalder vid det tillfället. Försvinnandet berodde på tekniska problem med båten. Den återvände tre timmar senare. Då var problemet löst. Men vi hade legat och guppat på havet hela tiden – utan att veta hurdant vårt öde skulle bli.
