Nästa dyk kommer att göra ont. Östersjöns obarmhärtiga och intensivt kalla vatten kommer att kyla ner mina fingrar inpå benknotorna. På grund av smärtan kommer jag knappt att kunna manövrera kameran. Ändå kan ingenting hindra mig att ta jätteklivet ut från dykbåten för nästa besök på vraket efter S/S Belliver. Jag misstänker att skutan var en tämligen ordinär lasttramp byggd vid förra sekelskiftet. Likväl är hon som varje vrak borde vara – orört och välbevarat komplett med skeppsklocka och allt.
Så jungfruligt skick är det här vraket inte ensamt om att befinna sig i. Föregående dag hade jag spanat in i bryggan på vraket efter Gävle. Där satt kompassen kvar i sitt nakterhus. En kikare skymtade fram ur slammet. De närmaste dagarna skulle jag simma förbi skadade eller svåråtkomliga maskintelegrafer för att fotografera enbart välbevarade exemplar på däck. Eller jag...