Redan vid slutet av artonhundratalet var man klar över kvävets roll som skurken i andningsluften under djupa och långvariga dyk. Men några dyktabeller fanns inte. Många dykare satte liv och hälsa på spel under påverkan av kvävenarkos och med vävnaderna fulla av kväve. De första pålitliga dyktabellerna kom 1907. Med deras hjälp gick det att undvika tryckfallssjuka. Bottentiderna minskades och man började leta efter något att ersätta kvävet med för att undvika djupberusning.

Vätgas och helium
Två möjligheter fanns: vätgas eller helium. Vätgas var lättillgänglig och billig. Det är också den lättaste gas vi känner till. Därför är den lätt att andas på djupa dyk. Vätgas är inte heller lika benägen att kyla ner dykaren via andningsvägarna som helium. Men vätgas har en stor nackdel. Den blir explosiv när den kommer i kontakt med mer än 4...