Havets kameleont
Bergtungan kan skifta färg, mönster och färgernas intensitet på några få sekunder. Den anpassar sig mycket väl till sin omgivning och kan därför vara svår att upptäcka för oss dykare. Precis som hos de flesta andra fiskar sker färgskiftet med hjälp av specialiserade celler som ligger i huden och kallas för kromatoforer.
Bergskäddan är nog den lättaste av våra plattfiskar att känna igen. Den har en spräcklig, rödbrun ovansida, i regel med stora fläckar i gulorange och mörkt brunt.
Färg och mönster varierar dock efter omgivningen. Ofta förekommer även rosafärgade fläckar, i synnerhet om fisken lever i en miljö med mycket kalkalger. De stora färgade fläckarna är en teckning som inte förekommer hos någon annan av våra plattfiskar. Färgteckningen i kombination med den avlånga tungeliknande kroppen är därför utmärkta kännetecken för att känna igen arten. Det vetenskapliga släktnamnet Microstomus är en sammanslagning av två ord; micro som betyder liten och stomus som är det grekiska ordet för mun. Detta anger ytterligare ett bra kännetecken på arten; bergskäddan har en ovanligt liten mun med tjocka läppar. Precis som hos de flesta andra flundrefiskar har bergskäddan högersidan upp medan den helvita vänstersidan är vänd mot underlaget. Arten blir upp till 66 centimeter lång och kan uppnå en maximal vikt på knappt tre kilo. Det är dock mycket...
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.





