Med rätta kan vi vara lite avundsjuka på djur typ delfiner och sälar. De kan ju hålla andan i en timme eller mer medan de dyker. Vi människor besitter faktiskt delvis samma fysiologiska mekanismer som tillåter vattendäggdjur att hushålla med syret. Det är en sorts naturlig dopning…
Valar och sälar har under utvecklingens lopp renodlat en rad fysiologiska mekanismer som gör att de kan hålla andan väldigt länge. Exempelvis kan de magasinera syre i musklerna, sänka pulsen och dra samman blodkärlen. Allt för att hushålla med syret och bara använda det där det bäst behövs. Viktigast är att försörja kretsloppet mellan lungorna, hjärnan och hjärtat. Dykande däggdjur begränsar helt enkelt syreförsörjningen till organ där det inte krävs.
Däggdjurens gemensamma ursprung miljoner år tillbaka i tiden förnekar sig inte. Människan delar faktiskt dykförmågan med valarna – fast i mer anspråkslös utsträckning. Landdäggdjur har nämligen kvar rester av den så kallade dykreflexen. Så även Homo sapiens – människan.
Mekanismen träder i aktion när ansiktet sänks ner i vatten. En rad känselkroppar bland annat runt näsan och i pannan utlöser reflexen. Den...
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.





