Valar och sälar har under utvecklingens lopp renodlat en rad fysiologiska mekanismer som gör att de kan hålla andan väldigt länge. Exempelvis kan de magasinera syre i musklerna, sänka pulsen och dra samman blodkärlen. Allt för att hushålla med syret och bara använda det där det bäst behövs. Viktigast är att försörja kretsloppet mellan lungorna, hjärnan och hjärtat. Dykande däggdjur begränsar helt enkelt syreförsörjningen till organ där det inte krävs.
Däggdjurens gemensamma ursprung miljoner år tillbaka i tiden förnekar sig inte. Människan delar faktiskt dykförmågan med valarna – fast i mer anspråkslös utsträckning. Landdäggdjur har nämligen kvar rester av den så kallade dykreflexen. Så även Homo sapiens – människan.
Mekanismen träder i aktion när ansiktet sänks ner i vatten. En rad känselkroppar bland annat runt näsan och i pannan utlöser reflexen. Den...