Taket sänker sig i en mjukt svepande kurva. Väggarna vidgas långsamt. Det steniga golvet sluttar inte längre lika brant. Vi är på 20 meters djup. Perspektivet vidgas dramatiskt.
Vattnet är lika klart som luften i den övre torra grottan. Jag kan se obegripligt långt. Klippväggarna är gråaktigt krämfärgade. Mitt intryck av salens enorma mått förstärks vid åsynen av flera dykare utspridda framför mig. Allt enligt dykplanen.
Chris Edwards simmar sisådär 10 meter före mig till vänster. Paul Axton sicksackar makligt en bit diagonalt åt höger. Steve Marsh ligger i täten 30-40 meter fram längs linan – ungefär mitt i tunneln. Killarna har fått instruktioner att hålla sig minst 5 meter bort från bergväggarna. Ljuset från deras slavblixtar ska inte få orsaka ”urfrätta” ljusfläckar på bilderna. Jag fyrar av det ena kameraskottet efter det andra. I mitt stilla sinne...