Sommaren 2010 besökte Tobias Dahlin staden där han fostrats som dykare. Med många fina minnen i bagaget återbesöker han några av sina gamla favoritdykplatser. Frågan är: Var det verkligen bättre förr?
Jag är tillbaka i min barndomsstad. Det var här jag växte upp, här som jag lärde mig snorkla och sedermera dyka och det var här utanför, i Kattegatt, som jag gjorde mina första vrakdyk som femtonåring. Jag minns hur jag då försökte suga i mig all information om dykteknik, om vrakens historia och om havets hemligheter när vi satt på den inhyrda fiskebåten på väg ut mot äventyren. Jag kan än idag komma ihåg de tunga dieselångorna över däck, hur båten rullade kraftigt i sjön och hur jag kämpade för att verka oberörd av sjösjuka. Jag minns också hur de äldre dykarna rutinerat hanterade sjögången när de pratade om djupa dyk och whisky samtidigt som de la in stora prillor under läpparna. Jag tog in allt. Nu, nitton år senare, promenerar jag på stranden med min sexåriga son. Han småspringer strax framför för att sedan vända om och ställa frågor kring fynden han gör....
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.












