De brukade göra mig grön av avund. De där som åkte ut på dyksemester med sin dykande äkta hälft. Då har man den bästa dykkompis som finns. I de flesta fall den enda dykkompis som aldrig sviker (något beroende på hur starkt ert förhållande är förstås!). Jag var så avundsjuk att jag gick och skaffade mig en egen äkta hälft. Hon levererades väl förberedd. Men hur är det med alla er andra? Ni som lämnar en ”dykaränka” (eller ”dykaränkling”) därhemma varenda dykhelg. Eller som måste genomlida ”familjesemester” med bara en enda ynklig vecka dykning på en långresa utomlands. Lösningen är att förmå även livskamraten att börja dyka. Men hur?
Ska du själv ta hand om utbildningen? Det skulle nog bli ödesdigert för familjesämjan. Precis som med bilkörning... Låt någon från neutral planhalva sköta den saken.

Klubbträning
Själv råkade jag börja...