Under sjuttonhundratalet ska svenskarna ha påträffat en rysk fregatt långt inne i Karlskrona skärgård. De inviterades till middagsbjudning och det sägs att efter mycket mat och framförallt dryck avslöjade någon av de ryska officerarna att syftet med deras närvaro var att loda djupet för en kommande sjöstyrka. Officiellt gjordes ingen stor sak av dessa underrättelser men snart sänkte svenskarna utrangerade skepp i ett av de seglingsbara sunden som leder in till Karlskrona. Sundet mellan Tjurkö och Sturkö fick på så sätt sin spärr mot främmande flottor och även en vrakkyrkogård.
Man tror att det ligger ungefär 20 av flottans utrangerade skepp i sundet. Idag är skeppen hårt eroderade och inget sticker längre upp ovan ytan. Bottendjupet i sundet är 12 meter och på några av vrakresterna sträcker ektimret sig några meter från botten men hotar inte längre sjöfarare.
De vrak man vet vilar här är, Briggen Konung Fredrik 1785, Jakten Pollux 1785, Fregatten Gripen 1810, Skeppet Vasa 1836 som inte ska förväxlas med Regalskeppet Vasa i Stockholm. Denna Vasa var ett 60 kanoners linjeskepp och byggdes 1778 av Chapman i Vasaskjulet, Karlskrona. Storleken var på 477 läster vilket var mått för skeppets lastförmåga. En läst motsvarar i detta fall ungefär 2,5 ton. Hon omvandlades till Ostindiefarare men gjorde endast en resa till Kina med 167 mans besättning och 20 kanoner.
En bro mellan öarna samt hamnen Ekenabben har tillkommit och idag är det mestadels fiskebåtar som rör sig i sundet till och från hamnen. Linjen av vrakrester ligger mellan några sjömärken som utmärker grundområden i farledens ytterkanter. Eftersom det är en farled är det viktigt att hissa dykflagga Adam och en bra idé att nyttja följebåt om möjligt.
Hamnens sydvästra vågbrytare har en cementerad trappa. Här är bra att gå i samt ur vattnet. Ytsimma sedan till Kumlet varifrån kompasskurs eller syfte tas på röda pricken tvärs över farleden på västra sidan. De flesta av vrakresterna ligger längs denna linje eller strax norr om.
Vraken består av massivt virke och det är en imponerande syn att skåda dimensionerna på det som en gång var däcksplank eller bordläggning mm. Några av vraken ses tydligare än andra och en bordläggningssida med ett parti av fören är det mest bevarade bland de andra resterna som mest ligger likt gigantiskt plockepinn.
Dykningen är enkel och enda utropstecknet är att inte komma upp mitt i leden som stundtals kan vara trafikerad. Dykplanering och kanske en ytmarkeringskorv ifall dyket måste avbrytas i farleden kan vara ett säkert kort.