M.S. Bonita

► Vi träffas klockan åtta på morgonen och lastar vår utrustning i båten. Dessvärre är vi bara tre personer ombord, så vi funderade faktiskt på om det skulle bli för dyrt att köra över till Sverige. Men vädret var för bra för att låta bli, och det var ett beslut vi inte skulle komma att ångra. Vi fortsatte vidare från Gislövs hamn. Därifrån är det bara cirka åtta sjömil ut till vraket.

Efter att vi slängt i bojsänket hoppar jag i för att göra fast linan i vraket. Väl där nere så flyttar jag bojsänket till ett ställe där jag lättare kan fästa linan, och på samma plats lägger jag mitt fotostativ. Med den fina sikten ska det inte vara några problem att hitta tillbaka till linan.

Vraket står kölrätt som ett riktigt Kalle-Anka-vrak, och tack vare den ljusa lerbotten så finns det gott om ljus. Även om vraket ligger på 42 meters djup så tillbringar jag större delen av dyket på däcket, där det bara är 33 meter.

Jag simmar ner över aktern och börjar fota. Sikten är helt galet bra, och jag tänker att det skulle behövas en dykare i bakgrunden för att man verkligen ska få en känsla för proportionerna på vraket. Efter 30 minuter är jag på väg upp igen. Då jag kommer upp en timme före den planerade tiden blir de andra lite förvånade, men jag förklarar anledningen och en av de andra dykarna gör sig redo medan jag själv ligger kvar i vattnet. 

Jag och min modell simmar ett varv på vraket, och jag fotar medan min parkamrat filmar. Det är fantastiskt att få simma runt på fartyget under dessa förhållanden. Förra gången jag var här var sikten cirka åtta meter. De flesta säger att det krävs några dyk här för att få en överblick.

När vi simmar ut från vraket ser vi det fortfarande på minst 25 meters avstånd. Platsen där jag gjorde fast linan är det ställe där hon blev rammad. Man kan se ett stort område med böjda plåtar och ett gapande hål. På motsatt sida har skrovet gett vika och buktar ut några meter, ungefär som en coca-cola burk som klämts ihop. Det råder ingen tvekan om att kollisionen måste har varit våldsam. Resten av vraket är ganska intakt och det finns en massa detaljer, även om de är täckta med ett tunt lager av musslor. Nere vid aktern är det vackra trädäcket fortfarande synligt. Här kan man fortfarande simma genom svalgången, och trapporna finns fortfarande kvar.
Tyvärr är propellern borta, men hon ser ändå snygg ut i sidoprofil. I det bakre lastutrymmet ligger masten som är bruten av tidens tand. Här ser man också en triangel av metall som använts som förstärkning i masten.

Överbyggnaden
Vi når bygget där endast den övre av de tre våningarna är borta, så det är en imponerande syn - särskilt i den här fina sikten. Det är tur att vraket ligger på svenskt vatten, annars hade det för länge sedan varit söndersprängt. I bygget är det också möjligt att simma genom korridoren, och här finns det möjligheter att bara kika in eller simma ännu längre in i vraket. Exempelvis på styrbordssidan...