Båren med min dykkamrat lyftes upp från fördäck. Hon hängde ett kort ögonblick utanför helikoptern innan hon drogs in. Vattnet piskades upp. Helikoptern höjde sig i en krängande rörelse. Uppifrån såg fartyget ut som en leksaksbåt i ett badkar. Den åkte runt mitt i solskenet på ett fridsamt vatten med blå krusningar på. Jag kände mig mentalt helt tom och platt – utan vare sig sorg eller glädje.
Tio minuter senare nådde vi svenska marinens flottbas i Karlskrona. En ambulans väntade. Diverse militärer och sjukvårdspersonal tog emot oss. De bar in min kamrat i ambulansen. Själv fick jag åka i en liten buss. Kring tryckkammaren rådde härligt lugn. Vänlig personal tog emot oss. Medan behandlingen pågick blev jag undersökt av en läkare. Han frikände mig från symptom och tecken på tryckfallssjuka. Men han gav mig 24 timmars dykförbud. Sedan kom ett fredligt förhör hos polisen. Efter tre timmar flyttades min kamrat till intensivvårdsavdelningen på regionsjukhuset.
Hon har drunknat!
Bara några timmar dessförinnan hade vi legat i det mest perfekta vatten. Vi blev mjukt vaggade vid nedstigningslinan. ”Du har vatten i masken” sade jag och kisade med ögonen för att se om några hårstrån satt i kläm längs kanten. Tydligen inte. Jag rättade...
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.






