Fiskar är växelvarma djur och har i stort sett samma kroppstemperatur som det omgivande vattnet. När vintern kommer har de utvecklat lite olika sätt att hantera kylan. Vissa arter vandrar söderut och söker sig till speciella vinterkvarter, så gör till exempel makrillen. Många andra arter simmar djupare, men håller sig kvar inom i stort sett i samma område, så gör tånglaken. Nästan alla fiskar tar sig djupare ner för att undvika det iskalla ytvattnet. Även på djupet tränger dock kylan ner så småningom, men det blir sällan så kallt som i ytvattnet. I takt med att vattentemperaturen sjunker sänks också fiskarnas kroppstemperatur. Då blir de flesta fiskar trögare och långsammare. Slutligen går deras liv som i slow motion. Många söker skydd i någon klippskreva och faller in i ett dvalliknande tillstånd; de äter inte, rör sig inte och bryr sig i princip inte om sin...