Kraftiga elchocker och små stötar
Starka elektriska chocker är kända från ålar och rockor. De starkaste urladdningarna har registrerats hos en sydamerikansk ål i släktet Electrophorus. Hos darrålar utgör det elektriska organet upp till 40 procent av djurets totala volym. Det kan generera urladdningar på 500 till 600 volt med tillräcklig strömstyrka för att döda en vuxen man. Sådan extrem förmåga har uppenbara fördelar både vid anfall och försvar.
Andra fiskar kan åstadkomma svaga urladdningar. De kan inte förlama bytesdjur. I stället används elstötarna för att navigera, att lokalisera bytesdjur (elektrolokalisering) och för att kommunicera med andra elektriska fiskar (elektrokommunikation).
Somliga fiskar kan ge ifrån sig kraftiga elektriska urladdningar. Andra har utvecklat otroligt hög känslighet för minimala elektriska impulser. Här tittar vi närmare på vad elektriciteten betyder i havet.
Fiskar kan utdela elstötar
Hos alla djur uppstår svaga elektriska strömmar när nervimpulser skickas iväg eller muskler arbetar. Elektriska fiskar har utvecklat förmågan att förstärka fenomenet till kraftiga elektriska urladdningar. De produceras i ett speciellt organ som består av kraftigt ombildade muskelceller. Cellerna har förlorat förmågan att dra ihop sig. I stället är de specialiserade på att tillverka elektrisk ström. I det elektriska organet sitter tusentals platta celler tätt ihop (elektroplaxer). De är staplade i långa rader. Med organet i vila är cellerna positivt laddade på utsidan och negativt laddade på insidan. Summan av...
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.




