Vad är en rebreather?
Med konventionellt öppet system andas man in andningsgasen och andas ut den i vattnet. En dykare med rebreather och helslutet system fortsätter att andas samma gas i ett slutet kretslopp. Man fyller på lika mycket syre som kroppen har förbrukat. Koldioxiden i utandningarna tas bort av ett kemiskt filter (”skrubber”).
Kroppen förbrukar faktiskt ganska lite syre. Därför behöver man bara minimalt gasförråd även på djupa och långvariga dyk. Man väljer lämplig diluentgas beroende på djupet. Gränsen för dykets varaktighet sätts i stället av systemets förmåga att ”tvätta bort” koldioxid ur utandningarna.
Mer än – säg – 5 procent koldioxid i inandningsgasen är skadligt och direkt giftigt. Effektiviteten i skrubbermaterialet och rebreatherns förmåga att hindra koldioxid att gå runt i systemet är avgörande för dykarens överlevnad.
Vad gäller syrgasen är det syrets partialtryck som är viktigt. Ju djupare en rebreatherdykare går desto mindre procentandel syrgas behövs i andningsgasen. Med slutet system måste man alltså styra blandningen av syrgas och diluentgas antingen manuellt eller automatiskt. Blandningsförhållandet blir olika beroende på djupet. Om syrgasens partialtryck sjunker under ett visst värde leder det till medvetslöshet och drunkning. Å andra sidan får partialtrycket inte bli för högt heller. Det resulterar i syrgasförgiftning med minst lika katastrofala följder.
Varje rebreather måste alltså ta hand om att avlägsna koldioxid och hålla rätt partialtryck på syrgasen. En rebreatherdykare har alltid gas att andas. Det viktiga är vad som ingår i gasblandningen. Fel blandning kan bli ödesdiger.