För inte så länge sedan reste jag runt i Franska Polynesien med en VR3-dykdator. Jag hade ingen aning om hur jag skulle ställa in den. Gång på gång närmade jag mig någon annan VR3-användare och bad om hjälp. I vartenda fall möttes jag av svaret: ”De ställde in den åt mig i butiken när jag köpte den. Jag har inte rört inställningarna sedan dess!”
Ingen hjälp fanns alltså att få. Det krävdes ett antal långa och dyrbara telefonsamtal till Kevir Gurr. Han är mannen bakom VR-tekniken. Slutligen hade jag fått mackapären att fungera. Rapporten från resan återspeglade min irritation.
Min vuxne grabb förbjöd mig att köpa en PC. Han påstod att han inte ville bli väckt mitt i natten av mina nödanrop per telefon. Därför kör jag med en Mac. Mest för att de som skrev operativsystemet begrep att det finns sådana som jag där ute. Kevin Gurr är uppenbarligen förtjust i...