Tryckfallssjuka är det sammanfattande namnet på två fenomen. Dels den klassiska ”dykarsjukan” och dels gasemboli i artärerna. Dykarsjukan anses bero på att bubblor bildas och växer i vävnaderna. Där orsakar bubblorna lokala skador. Gasemboli är resultatet av att bubblor kommer in i lungornas blodomlopp. Därifrån transporteras de i artärerna och kan orsaka skador långt från stället där de bildats. Bubblorna blockerar då blodflödet i de finaste blodkärlen.
Besvären kan drabba dykare, flygare, astronauter och arbetare som vistats i trycksatta utrymmen. Varje år råkar ungefär tusen dykare ut för tryckfallssjuka i USA. Främsta riskfaktorn är att trycket i omgivningen minskar. Även flera andra faktorer ökar risken. Bland de kända finns djupa och/eller långvariga dyk, kallt vatten, hård ansträngning på djupet och snabb uppstigning.
Snabba uppstigningar har ett nära samband med gasemboli. Det finns andra faktorer man anser öka risken för tryckfallssjuka men utan att ha avgörande bevis. De är bland annat fetma, vätskebrist, hård ansträngning omedelbart efter uppstigning och olika sjukdomar i lungorna. Dessutom tycks det finnas individuella riskfaktorer. De har ännu inte blivit utredda. Men de kan vara orsaken till att vissa dykare tycks mer benägna att bli drabbade av tryckfallssjuka än andra – trots att de följt samma...
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.





