Jagdgeschwader 5 var namnet på den tyska jaktflygskvadron som var stationerad och utförde uppdrag i Norge och Finland under andra världskriget. Skvadronen hade tillnamnet ”Eismeer” (Ishav) och flög huvudsakligen med jaktplanen Focke-Wulf 190 och Messerschmitt Bf-109.
Jagdgeschwader 5 Eismeer har registrerats för 3 200 nedskjutningar av fientligt flyg. Flygarässet major Heinrich Ehrler stod ensam för 208 av nedskjutningarna.
Förlusterna för Eismeer var relativt små jämfört med de skador de tillfogade fienden. De hårdaste striderna stod i Nordnorge och Finland. Där kämpade de mot en övermakt av ryska styrkor. Ofta stred 20-30 tyska jaktflyg mot så många som 100-200 ryska jakt- och bombflygplan. Skvadronens förluster under kriget uppgick till minst 380 man. Det motsvarar att hela skvadronens bemanning byttes ut två gånger under krigets lopp.
Vi vet ganska lite om den unge piloten Günther Seraphim. Han föddes i Brandenburg 1922 och var 21 år när han nödlandade i Nord-Trøndelag. Seraphim tjänstgjorde i staben för grupp IV i Jagdgeschwader 5. Grupp IV var förlagd på flygplatsen i Lade i stort sett under hela kriget. De kommenderades även till andra flygplatser i området.
Günther Seraphim är registrerad även för andra olyckor i Norge 1943. Vid ett tillfälle slog planet runt vid landning på Ørlandet. En annan gång hittades han avsvimmad i förarbrunnen efter att ha landat på flygplatsen Gossen i Aukra. Det berodde på bensinångor i förarhytten. Vid de här tillfällena flög han under befäl av Gruppenkommandeuren för IV/JG5 Hauptmann Hans Kriegel.
I Seraphims vidare karriär under kriget är det stora luckor. De tyska begravningsmyndigheterna kunde berätta att ”Feldwebel Günther Seraphim, född 18 maj 1922, stupade när hans flygplan blev nedskjutet och kraschade i närheten av Schweringen söder om Bremen den 10 april 1945. Hans kropp återfanns invid flygplanet.” Han skulle då snart fylla 23 år. Han blev begravd i närheten av Bremen.
Vad gjorde han i Tyskland vid den tiden? Varför säger dödsattesten att han fortfarande tillhörde Jagdgeschwader 5? Det har inte gått att ta reda på. En möjlighet är att han blev återkallad för att försvara sitt hemland – ”Reichsverteidigung”. Många blev det mot slutet av kriget. Kanske kommer vi aldrig att finna några svar på det.
Messerschmitt Bf-109 var tyskarnas vanligaste jaktplan under andra världskriget. Sammanlagt nästan 34 000 plan tillverkades. Jagdgeschwader 5 Eismeer var stationerad i Norge. Den använde enbart Focke-Wulf 190 och Messerschmitt 109. Idag finns bara ett tjugotal plan kvar av dem som tjänstgjorde i Eismeerskvadronen.
NAMN Messerschmitt Bf-109 G2 ”Gelbe 3”
FÖRLISNINGSDATUM 24 mars 1943
ORSAK Motorproblem. Nödlandade norr om Rørvik och sjönk. Piloten överlevde.
TILLVERKARE Bayerische Flugzeugwerke. Cirka 34 000 Bf-109 tillverkades från 1937 till 1945.
LÄNGD 8,7 meter
VINGSPANN 9,9 meter
VIKT 2 014 kilo
MOTOR Daimler-Benz 1 455 hk DB 605A 12-cylindrig kolvmotor
PROPELLER Trebladig, 3 meters diameter
MAXFART 660 km/tim på 7 000 meters höjd
MAXHÖJD 11 125 meter
RÄCKVIDD 1 094 kilometer med fälltank
– Tre jaktplan kom över havet söderifrån. Ett av dem fick motorproblem och ändrade plötsligt kurs. Det gick in i en brant dykning mot havet. Något släpptes från buken och plumsade ner i vattnet. Precis innan planet träffade havsytan lyckades piloten räta upp nosen. Han nödlandade på ett till synes ganska kontrollerat sätt. Planet försvann omedelbart från ytan. Det berättar den 91 år gamle Peder Blikø. Han var ögonvittne till händelsen den 24 mars 1943.
I somras ramlade ett MMS in på mobilen medan jag var på semester i Sydafrika. Först begrep jag ingenting. Allt jag kunde se var en suddig bild med ett hakkors. Meddelandet kom från några dykarkompisar i Nærøy i Nord-Trøndelag. Jag började lägga ihop två och två…
I flera år hade vi nämligen pratat om att leta efter ett tyskt jaktflygplan. Det hade störtat i havet utanför Nærøy under andra världskriget. Vi hade tänkt fortsätta leta senare på sommaren. Jag hade redan avtalat att få låna en sidskannande sonar. Den skulle jag ta med mig upp till Nærøy.
Vilket makalöst dåligt skämt! De hade säkert fotograferat av en bild i någon tidning och trodde jag skulle tro på det. Alltså tänkte jag inte mera på MMS-et. Men på vägen till Kapstaden fick jag fler meddelanden och fler bilder. Långsamt gick sanningen upp för mig. Jag hade gått miste om den stora...
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.











