Valhajarna i Djibouti

Iförda snorkelutrustning kliver vi förväntansfullt ombord i en av de snabbgående glasfiberbåtarna. Normalt hänger de på släp efter Nemo som är Djibouti Divers safaribåt. Vi är insmorda i solkräm och har massor av dricksvatten med oss i båten. På sommaren är det här en av jordklotets varmaste nejder. Nu i december är temperaturen bara uthärdliga 35 grader.
Efter en halvtimmes båtfärd minskar vi farten. Vi börjar spana. Valhajarna brukar hålla till inom någorlunda samma område i Tadjouraviken. Konsten är bara att finna dem.
Först är jag inte säker på vad jag ska speja efter. Kan man se ryggfenan i ytan? Ska vattnet sjuda av sardiner och krill? Ska luften vara fylld av dykande måsar? Hur ser man att det är en valhaj?
Plötsligt är alla tvivel borta. Ryggfenan skulle injaga livslång fasa i vem som helst med hajskräck. Den skär långsamt genom ytan tätt intill båten. Adrenalinet pumpar. Precis det här har vi rest så långt för att få uppleva! Vid genomgången blev vi uppmanade att glida försiktigt ner i vattnet och inte plaska för mycket. Det är visst ingen som kommer ihåg det nu… Alla välter huller om buller ut över relingen. Jag hinner precis se skuggan av en mellanstor valhaj försvinna ner i djupet.
Jag ligger kvar i ytan och spejar åt alla håll. Jag har inte lyckats ta en endaste bild. Tänk om det är över nu? Var det här kanske den enda valhaj som jag får se på hela resan? Jag simmar omkring lite. Det finns ingenting att se.
Vi kravlar upp i båten igen i hopp om att finna en mera medgörlig haj. Snart ser vi en till. Den här gången kommer jag i vattnet på rätt ställe och hinner få ett par bilder av den. Jag paddlar på med fenorna för att följa med den. Klarar att hålla jämn fart med hajen i ett par minuter. Till sist måste jag ge upp. Jag stannar upp och betraktar den majestätiska varelsen. Den försvinner helt utan ansträngning. Jag kollar snabbt LCD-skärmen på kameran för att granska hur bilderna ser ut. Allt verkar OK.
Då slår det mig plötsligt: jag har sett en valhaj! Jag har faktiskt sett två. Jag känner folk som har jobbat yrkesmässigt med dykturism i många år. De har gjort 200-300 dyk per år utan att någonsin ha sett en valhaj. Nu har jag inte bara sett två. Jag har också tagit – vad det verkar – hyfsade bilder av dem. Vi har blivit strängt tillsagda att inte hojta i vattnet. Jag tyckte ändå att ett eftertryckligt ”yes!” var på sin plats.

Antingen eller
Förr betraktades södra delen av egyptiska Röda Havet som ”Deep South”. Så blev det övertrumfat av dykare som hade varit i Sudan. Sudan blev det verkliga ”Deep South”… På sjökortet ser man att Port Sudan bara ligger halvvägs ner genom Röda Havet. Men Djibouti – sedan kommer man inte längre söderut.
Vi är faktiskt så långt ner i söder att vi befinner oss utanför det egentliga Röda Havet. Normalt anses det ta slut vid Bab el Mandeb. Tadjouraviken ligger längst in i Adenviken precis i norra kanten av Afrikas...