WKPP-TEKNOLOGI

RB80 SCR rebreather
Den avgörande vändpunkten i utforskningen av grottorna blev när man började använda Halcyons halvslutna rebreather RB80, som gör det möjligt att utnyttja gasen upp till åtta gånger längre. Det betyder både att man behöver ta med sig långt färre flaskor men också att kostnaden för det dyrbara heliumet kan hållas nere.
RB80 är en rent tekniskt mycket enkel, ja nästan primitiv rebreather. Men utan vare sig elektronik eller sensorer är den också mycket robust och den är enligt WKPP den enda rebreathern som är säker och pålitlig nog att använda tio kilometer in i en grotta. WKPP/GUE konfigurerar RB80 med två bailoutflaskor, en på var sida. De är med bara som backup och används inte på ett normalt dyk. Istället kopplar man in externa (off board) stageflaskor som lätt kan bytas ut under dyket. Fyra kilo skrubbermaterial renar dykarens utandningsluft och ger en användningstid på 10-12 timmar. PUSH-dykarna använder en RB80 till själva utforskningen och en annan till dekon. En extra fördel med en rebreather är den varma och fuktiga luften som kyler ner och dehydrerar mindre jämfört med ett öppet system.

Torrdräkter, värmevästar och argon
Även om genomsnittstemperaturen i grottorna är runt 21 grader är hypotermi ändå en allvarlig risk när man talar om dygnslånga dyk. WKPP-dykarna använder batteridrivna värmevästar och argon som gas i sina torrdräkter för att undvika nedkylning och för att göra dekompressionen mer effektiv. Om man fryser flödar blodet långsammare vilket försämrar utvädringen av gas ur kroppen. Värmevästarna drivs av externa batterier som också kan användas till lamporna.

Habitat
De sista långa dekostoppen på ren oxygen görs torra undervattenshabitat som satts ut på nio och sex meters djup. Habitaten är stora upp och nervända behållare som klämts fast under grottans tak. Här kan push-dykarna äta, dricka, prata och lyssna på en ipod, vilket gör den långa dekon betydligt mer komfortabel.
I händelse av en olycka är habitaten också en viktig säkerhetsfaktor. En skadad dykare kan ju inte tas upp till ytan om han först måste göra 10-15 timmars dekompression. Inne i habitatet kan man ta om hand dykaren med större chans till framgång.
Camelbacks och pissventil
När dyken börjar bli längre än ett par timmar är det viktigt att dykarna inte blir uttorkade. Det går å andra sidan inte att dricka något under dyket om man inte kan göra sig av med överskottet efteråt. WKPP-dykarna har med sig camelbacks med sportdryck och använder pissventiler så att de kan pinka även om de har torrdräkt på sig.

Skotrar
Det här är kanske den mest avgörande teknologin när man ska tillryggalägga stora avstånd med massor av flaskor. Bogserskotrarna som fortfarande används i WKPP konstruerades ursprungligen av Bill Gavin, en av föregångsmännen i organisationen. Dykarna skiftar ofta mellan två eller tre skotrar under ett dyk för att låta batterierna vila. De skotrar som inte används bogseras efter dykaren och varje push-dykare använder mellan fem och sju skotrar var på ett typiskt utforskningsdyk. Med hjälp av skoter kan push-dykarna tillryggalägga runt 30 meter i minuten, då ska man komma ihåg att de har en RB80 på ryggen och mängder med stageflaskor, skotrar och annan utrustning på släp bakom sig.

Lampor
Lampteknologin har utvecklats mycket genom åren. Först var det halogen, sedan HID eller LED som användes i lamphuvudena och som fick ström från NiMh-batterier. Varje dykare bär en primär lampa med batteripacken på höger höft. Batteriet varierar från 13,5 ampere till 27 ampere vilket ger mellan sex och tolv timmars brinntid. Dessutom har varje dykare två LED backuplampor. Push-teamet har också med sig extra primära lampor.

Gas
WKPP har varit pionjärer när det gäller att använda helium på djupa dyk, men har också goda erfarenheter av att använda heliumblandningar under dekompressionen. Heliums försvinnande låga narkotiska potential och lätthet att inandas gör den till en perfekt ersättning för kväve.
Det är inte bara utbildning, utrustning och procedurer som har standardiserats Hos WKPP och GUE använder man också standardiserade gasblandningar. Det har en rad fördelar:

Standardgaser…

1. …gör planläggningen och förberedelserna lättare. Gruppmedlemmarna tar med sig gaser som blandats hemma och kan använda dem oavsett vilket dykställe man ska till.
2. …kan läggas ut på standardiserade djup vilket gör setup och cleanup enklare.
3. …gör det möjligt att använda standardiserade dekotabeller så att alla gruppmedlemmar använder samma tabell.
4. … möjliggör standardiserad flaskmärkning som minskar risken att andas in fel blandning på fel djup.
5. …låter dykarna dela gas om det skulle behövas. På en vanlig WKKPP utforskningshelg placerar man ut mer än 150 flaskor i grottsystemet. Effektiv och korrekt placering av alla gaser är en kritisk fas i uppdraget.

WKPP standardgaser

Utforskning
0-60 meter tx18/45 (18 procent oxygen, 45 procent helium)
60-100 meter tx12/70 eller tx10/85 på djupa RB80-dyk

Dekompression
40-57 meter tx21/70
25-40 meter tx35/60
9-24 meter nitrox50
9 meter oxygen (endast i torra habitat)
6 meter oxygen

Dessutom används argon i dräkterna.

Dekompression
När push-dykarna vistas länge på genomsnittsdjup på omkring 90 meter blir de till sist helt mättade med inert gas (kväve och helium). Därefter spelar det ingen roll om dyket vara i sex timmar eller i sex dagar, dekompressionen blir densamma. Den totala dekompressionen vara i runt 15 timmar och börjar redan på cirka 80 meters djup för att sluta i habitat på sex och nio meters djup.