
Lene Topp er kulturgeograf og har siden 1999 arbejdet for WWF Verdensnaturfonden, specielt med projekter i Sydøstasien. Lene bliver gennem sit arbejde konfronteret med en bred vifte af marine miljøproblematikker. Siden 2002 har hun boet på Borneo sammen med sin mand Claus. De er begge aktive dykkere og undervandsfotografer.

På en indonesisk ö sitter en grupp barn och pratar i munnen på varandra. I mitten av den högljudda gruppen sitter min indonesiska kollega, Nina. Hon håller upp en bok med bilder av tropiska fiskar. Barnen pekar på fiskar som fångas i vattnen kring ön, och det är inte många som slipper undan. Vi vet också att fiskarna här inte är änglar när det gäller långsiktiga fiskemetoder och alla barnen känner till hur man gör laddningar för dynamitfiske. Men de vet också att skorpionfiskar är farliga, att muränor bits och att alla hajar äter människor. Så är det med den traditionella vetenskapen. Vissa saker stämmer väl överens med verkligheten medan annat ligger längre från sanningen.
Så bläddrar vi fram till sidan med rockor. Den blåprickiga stingrockan är den som de flesta pekar på. Inte särskilt överraskande då de finns överallt på sandbottnarna i området. På nästa...
Den som prenumererar på DYK, har också tillgång till vårt omfattande artikelarkiv.




