Det där är inte X5. Jag repeterar det är inte X5. En stunds tystnad infann sig innan Carl svarade. ”Ja, jag ser det!”
Det såg ut som vraket efter en lite träskuta med teakdäck, knappt 15 meter lång. Små knapar kunde skönjas och när vi vände blicken åt andra hållet, ett roder. Jag aktiverade mikrofonen som var fäst på min helmask: ”Den har en positiv akter. Detta är definitivt inte X5”.

Kaafjord
Carl kastade arga blickar på mig. Jag förstod budskapet att det vore bäst om jag inte sa något mer. Vi kom upp till ytan och möttes av ett slokörat tv-team. De brydde sig inte längre om att kånka runt de tunga kamerorna på sina axlar. De hade redan hört den dåliga nyheten via ytkommunikationen. Efter att ha gått igenom åtskilliga mängder data hade vi rest tillbaka till Norge i tron att vraket efter den lilla segelskutan, som nu låg...