Sven O Kullander, förste intendent vid Naturhistoriska riksmuseet, har skrivit avsnittet om broskfiskar, den grupp där hajar och rockor ingår. Det är en mycket gammal grupp, som började simma runt i världshaven för minst 400 miljoner år sedan – långt före dinosauriernas tid.

– Fiskarna är ju första steget mot högre ryggradsdjur. Det hände något fantastiskt när ryggradsdjuren utvecklade käkar! Överkäkar och underkäkar! Där är broskfiskarna den första stora gruppen som har överlevt, säger Sven O Kullander till DN.

I dag finns omkring tusen arter av broskfiskar, varav ett trettiotal har påträffats utanför Sveriges kuster.

– Men det är cirka tio arter som man vet förökar sig i våra vatten.

Många människor är rädda för hajar. Och visst finns en del arter som kan vara farliga.

– Ett fåtal arter kan bita till ibland, under vissa omständigheter, på vissa platser, när de kommer i kontakt med människor. Men det händer mycket sällan.

De arter som finns i Sverige lägger ägg, och dessa ägg kan man hitta ibland vid västkustens stränder. De kan vara upp till tjugo centimeter på längden. En egenhet hos hajarna är deras tänder.

– De har tänder över hela kroppen, så kallade hudtänder. De ser ut som ett slags fjäll, men utvecklingshistoriskt har de samma ursprung som våra tänder.

En annan speciell egenskap hos broskfiskarna är deras sinne för elektricitet. Det är särskilt utvecklat hos en del rockor.

– På nosen hos både hajar och rockor sitter små svarta prickar. Det är ett så kallat elektroreceptoriskt organ. De kan känna små elektriska strömmar och på så sätt hitta bytesdjur.

Vid sidan av broskfiskarna utvecklades också de strålfeniga fiskarna. Dit hör kända arter som abborre, gädda och lax. Nationalnyckeln är i full gång med att göra en bok om dem också. Den är planerad till nästa höst.