Anledningen till att spöknät, eller spökgarn, är ett ökande problem är att man nuförtiden använder sig av olika konstmaterial som till exempel nylon. Till skillnad från gamla tiders bommullsgarn bryts inte dessa ner lika lätt. När nätet är fullt sjunker det till botten för att sedan resa sig igen, när den fisk de fångat ruttnat och brutits ner. Denna cykel kan fortgå hur länge som helst och bidrar till att det är svårt att få upp alla nätrester. Vissa tider syns helt enkelt inte näten. Tappade kräftburar är även de ett problem om de saknar flyktöppningar med tråd som bryts ner efter ett tag.

Om man hittar spöknät eller en tappad tina när man är ute och dyker så kan man i första hand försöka ta positionen eller märka ut redskapet och sedan rapportera detta till Kustbevakningen. Det kan vara svårt att bärga en tina på egen hand, men skär gärna en öppning i den så att eventuella djur som tar sig in även kan ta sig ut.

Men var lite försiktig i ivern att göra gott för naturen. Det är av yttersta vikt att försäkra sig om att det verkligen rör sig om ett tappat redskap så att man inte förstör det i onödan. Efter en storm kan ryssjor och andra redskap se riktigt risiga ut, men de kan fortfarande vara i bruk. Finns det kontaktuppgifter på redskapet bör man kontakta ägaren som säkert blir glad för fyndet.

Vill du läsa mer om spöknät i Östersjön så finns det en färsk rapport från WWF att ladda hem här.