DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Vrag  Vrak
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
Hindenburg har inte mindre än tre maskintelegrafer ombord. Denna är den mest fotogeniska.
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
De åländska vraken stoltserar med vackra detaljer som på andra dykplatser för länge sedan skulle ha bärgats för att ingå i mer eller mindre officiella samlingar.
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
Associationerna till Titanic är svåra att blunda inför när man ser stäven på Helge. Det är nästan så att man kan höra Celine Dions spröda stämma.
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
Glaset i skylighten på Plus är borta sedan länge. Där emot är de fina träarbetena väl bevarade i Östersjöns svala sötvatten.
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
”Kanelbullen” i stäven på Plus fungerar som en slags gallionsfigur.
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
Dive Ålands dykbåt Silverpilen utgör en god plattform för teknisk dykning och personalen ombord är ytterst kompetent.
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö
Åland – dit segelskutorna åkte för att dö

Åland

– dit segelskutorna åkte för att dö

Text och foto: Jesper Kjøller

Debatten blossar upp med jämna mellanrum. Är det OK att ta upp skeppsklockor, maskintelegrafer, ventiler och kompasshus från gamla skeppsvrak? Eller bör mässingen få bli kvar ombord på vraket till glädje för kommande generationer av dykare? Åk till Åland och bli övertygad! Där kan vi se hur vraken ser ut när de har fått ligga i fred.

Vi glider ner genom det gröna mörka vattnet och följer linan längs bottnen. Där är det kalt och bara sparsamt beväxt. Inte mycket liv kan spåras i det utsötade vattnet här långt uppe i Östersjön. Det gör inget. Vi har inte kommit hit för att titta på fisk eller grönsaker. Efter 15-20 meter kan Plus skönjas genom diset. Ville Lundqvist från Dive Åland tecknade vraket i detalj på sin whiteboard i går kväll. Han gjorde ett grundligt jobb. Det är lätt att hitta på vraket. Vi känner snart igen detaljerna från Villes teckning. Plus ligger med 30 graders slagsida mot styrbord. På Villes uppmaning följer vi relingen på cirka 25 meters djup för att skapa oss en överblick över fartyget. Snart har vi simmat längs hela skrovet. Vi stannar vid stäven. Där sitter en fint utskuren krusidull som längst ut på en violinhals. Den fungerar som en sorts galjonsfigur. Ville kallar den för ”kanelbulle” på sin märkligt sjungande och distinkta ålandssvenska dialekt.
Vackert snidade skylights sticker upp från trädäcket. Änden av varenda bjälke och list är fint avrundad och omsorgsfullt bearbetad. Byggarna lade ner kärlek i varenda detalj. På riktigt nära håll ser man att träet är utformat med omtänksamhet. För sitt inre öga ser man nästan skeppstimmermannen stå med hyvel och stämjärn och med stor noggrannhet utforma listverk, beslag och ramar.
Plus är inte ett av de vrak som har alla mässingsdetaljer kvar ombord. De är upptagna och finns att se på museet i Mariehamn. Men träarbetena är fantastiska. Många detaljer finns kvar – detaljer som sedan länge skulle ha varit försvunna från vrak i alla länder förutom Åland. Jungfrur, taljor och koffernaglar var en viktig del av riggen på en segelskuta på den tiden. Sådant finns det massor av. Naglarna sitter i en ring runt masten. Jag griper tag i en av dem. Den sitter löst. Lagstiftningen som skyddar Ålands historiska vrak är effektiv. Att koffernaglarna inte är försvunna sedan länge vittnar om det.
Skutan ligger bekvämt tillgänglig vid inseglingen till Ålands huvudstad Mariehamn. Båtturen från Dive Ålands brygga tar bara 15-20 minuter. Det gör henne till ett självklart startdyk. Ålands unika skärgårdssamhälle bjuder på mycket speciell vrakdykning. Plus blir en genialisk introduktion till den. Dessutom ligger Plus skyddad mellan kringliggande skär. Vädret gör ibland de mer avlägset och exponerat liggande vraket otillgängliga. Då är hon också en bra lösning. Visst saknas många detaljer på vraket – ratt, kättingar, kompass, roder, block och annat. Men de finns inte långt bort. Allt kan nämligen beskådas på Ålands Sjöfartsmuseum. Man åker precis förbi museet på vägen ut till Plus.

Nästan framme…
Plus var en tremastad bark byggd i Hamburg 1885. Det 70 meter långa fartyget hade ingen maskin. Det var typiskt för rederierna på Åland. Mot slutet av 1800-talet led segelfartygens epok mot sitt slut. Många rederier bytte till ångfartyg. Då köpte några driftiga ålänningar upp...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser