Åland

Nästa dyk kommer att göra ont. Östersjöns obarmhärtiga och intensivt kalla vatten kommer att kyla ner mina fingrar inpå benknotorna. På grund av smärtan kommer jag knappt att kunna manövrera kameran. Ändå kan ingenting hindra mig att ta jätteklivet ut från dykbåten för nästa besök på vraket efter S/S Belliver. Jag misstänker att skutan var en tämligen ordinär lasttramp byggd vid förra sekelskiftet. Likväl är hon som varje vrak borde vara – orört och välbevarat komplett med skeppsklocka och allt.
Så jungfruligt skick är det här vraket inte ensamt om att befinna sig i. Föregående dag hade jag spanat in i bryggan på vraket efter Gävle. Där satt kompassen kvar i sitt nakterhus. En kikare skymtade fram ur slammet. De närmaste dagarna skulle jag simma förbi skadade eller svåråtkomliga maskintelegrafer för att fotografera enbart välbevarade exemplar på däck. Eller jag skulle strunta helt i dem för att hellre få bilder av skeppsklockan.
Dykning i den här delen av Östersjön är som en uppenbarelse. Här avslöjas hur vrak borde se ut – innan vrakplundrare har barskrapat skrovet till en skrothög. Att bärga föremål är förbjudet. Man får inte ens rubba dem ur deras sammanhang. Synsättet förstärks av en anda bland traktens dykare: ”se men inte röra!”. Just därför är Åland varje vrakdykares önskedröm.

Strategisk betydelse
Åland är en ögrupp på gränsen mellan Östersjön i söder och Bottenviken i norr. Skärgården består av ungefär 6 500 öar spridda över Ålands Hav i väster och Skärgårdshavet i öster. Bara ett fåtal öar är bebodda. Huvudstaden Mariehamn har en befolkning på 11 000 personer – vilka utgör halva Ålands befolkning. Idag är Åland ett landskap inom Finland som är självstyrande och demilitariserat. Den övervägande majoriteten av befolkningen talar svenska.
Ögruppens geografiska belägenhet gav Åland strategisk betydelse. Var och en som behärskade öarna kunde också kontrollera sjöfarten till och från Bottniska Viken. Förr i tiden ville Ryssland markera sin dominans i regionen. Därför byggde ryssarna fästningen Bomarsund som höll stånd fram till 1854. Då gick en förenad brittisk-fransk flottstyrka till attack och besegrade ockupanterna. Enligt det påföljande fredsfördraget skulle hela skärgården demilitariseras. Ålands nationella tillhörighet avgjordes ändå inte förrän 1921. Då bestämde Nationernas Förbund att Åland skulle tillhöra Finland men öarnas befolkning fick långtgående självstyre.
Oberoende och stolthet präglar öbornas liv. Deras lugna tempo avslöjas av rubrikerna i den lokala dagstidningen. Två favoriter: ”Transportministern missade sammanträde” och ”Stadens låssmed uppköpt av riskkapitalister”. Affärerna kring låssmedens firma är extra anmärkningsvärda. Ytterst få bryr sig nämligen om att låsa ytterdörren. De flesta lämnar gladeligen nycklarna i tändningslåset på sin bil. På Åland går det fredligt till. Att anlita låssmed står långt ner på listan över angelägna ärenden....