Ålbrosme

Flest arter finns vid Arktis och Antarktis. Tånglakefiskarna är nämligen typiska kallvattensarter. Många av arterna föredrar temperaturer som är under noll grader. Så kallt vatten finner vi bara i havet och framför allt i nära anslutning till polerna. Havsvattnet fryser nämligen inte till is förrän vid ungefär vid minus två grader. De flesta tånglakefiskar är bottenlevande djupvattenarter som i regel lever på flera hundra meters djup. I vårt grannland Norge förekommer faktiskt så många som sexton olika arter. Norska vatten kan nämligen erbjuda de grundkrav som de flesta ålbrosmefiskar ställer på sin miljö: kallt, djupt och salt. Sverige har svårare att tillgodose dessa grundkrav och följaktligen har vi endast tre arter med en förhållandevis sydlig utbredning: tånglake, sydlig ålbrosme och ålbrosme. Tånglaken är mest känd av dem och den förekommer i förhållandevis varmt vatten på grunt djup längs hela Sveriges kust, såväl i Östersjön som på västkusten. De båda ålbrosmearterna är betydligt mindre kända, men trots detta är de inte speciellt sällsynta. Den sydliga ålbrosmen är lite mindre vanlig medan ålbrosmen är allmänt förekommande på djupa lerbottnar vid Bohuskusten.

Ålbrosmen är en brunfärgad och långsträckt fisk. Yngre individer är som regel ljusare i färgen än de äldre och har normalt 8-10 mörka, breda tvärband som försvinner när fisken blir äldre. Längst fram på ryggfenan brukar det finnas en till tre mörka fläckar som är karaktäristiska för arten. Till skillnad från en del av släktingarna med mer nordlig utbredning så har ålbrosmen en enkel sidolinje, flera av de nordligare arterna har dubbel sidolinje. Efter buken böjer sidolinjen av neråt och följer sedan analfenans övre kant. Normalt når ålbrosmen en längd av 25-30 centimeter och den överstiger sällan 35 centimeter. Dessa måttangivelser gäller för vår europeiska ras som kallas Lycodes vahlii gracilis. Det finns även en nordamerikansk ras som brukar benämnas Lycodes vahlii vahlii. Denna blir betydligt större och kan nå 50 centimeters längd. Som hos alla andra tånglakefiskar har rygg- och analfenor vuxit ihop med stjärtfenan och bildar en lång sammanhängande fena. Huvudet är förhållandevis stort. Det vetenskapliga släktnamnet Lycodes betyder varglik och lär syfta på det stora huvudet. Artnamnet vahlii har den fått efter en dansk person med efternamnet Vahl. Utseendemässigt påminner ålbrosmen mycket om sin släkting tånglaken, men till skillnad från denna har ålbrosmen betydligt mindre bröstfenor och ryggfenan börjar bakom bröstfenornas fäste. Ålbrosmen saknar dessutom tånglakens inskärning vid slutet på ryggfenan.
Utbredningsområdet sträcker sig från sydvästra Barentshavet vid Kolahalvön ner längs Norges kust till Skagerrak och de djupare delarna i norra Kattegatt. Arten förekommer också vid Islands kust. Normalt lever ålbrosmen på lerbottnar mellan 60-360 meters djup, men man har funnit den ända ner till 600 meter. Precis...