DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Dykkemedicin  Dykerimedicin
10 myter om dekompression – vi avlivar myterna
10 myter om dekompression – vi avlivar myterna
10 myter om dekompression – vi avlivar myterna
10 myter om dekompression – vi avlivar myterna

10 myter om dekompression

– vi avlivar skrönorna

Text och foto: Jesper Kjøller

Vad händer i kroppen när vi dyker? Det finns många mer eller mindre seglivade myter om det. Är dekompressionsteori grundad på vetenskapliga fakta? Är den rena rama voodoon? Vi blir hela tiden klokare på dekompression. Men det betyder en viktig sak. Sanningar vi tog för givna för bara något år sedan måste tas upp till granskning och kanske ändras. Samtidigt finns en tendens att det går lite mode i dekompressionsteorierna. Exempelvis har djupa stopp länge betraktats som självklart bra. Är de egentligen så nyttiga?

Våra mänskliga kroppar har fantastisk förmåga att anpassa sig. Du behöver bara ge kroppen tid för det. Exempelvis kan vi utan vidare vänja oss vid kyla, värme, tidsskillnader eller tunn luft. Ändringen från ett tillstånd till ett annat får bara inte gå för fort. Dykning utsätter oss för drastiska tryckskillnader. De går mycket snabbare än lufttryckets ändringar på land. Det beror på att vatten har så mycket högre densitet än luft.
Säg att vi vistas bland höga berg. Där upplever vi ändringar i trycket först efter att ha förflyttat oss åtskilliga hundra meter upp eller ner. I vatten behövs bara några få meter för att vi tydligt ska märka tryckskillnaden.
Vi har alla fått lära oss att man kan få tryckfallssjuka om man går upp med för mycket kväve i kroppen. Vi ska ta uppstigningen med ro. Vi ska utsätta kroppen för en långsammare tryckminskning. Då slipper vi i regel undan. Kroppen klarar tryckändringar utan biverkningar bara den får tid. Människokroppen är sannerligen imponerande anpassningsbar.
Fortfarande är det mycket vi inte vet om dekompression och orsakerna bakom tryckfallssjuka. Låt oss se närmare på några myter och avliva dem en i taget.

Myt 1: 15 minuter på 30 meter är inte ett dekompressionsdyk
Alla dyk utsätter din kropp för ett hydrostatiskt tryck. Vid uppstigningen minskar trycket igen. ”Dekompression” betyder ”tryckminskning”. Alla dyk som avslutas med uppstigning utsätter din kropp för sådan tryckminskning – och det gör ju alla dyk per definition. Alltså är alla dyk egentligen dekompressionsdyk. Den engelska termen ”non decompression dive” är vid närmare betraktande rena nyset. Det vore samma sak som att tala om dyk utan uppstigning…
Begreppet ”non decompression dive” och dess otympliga svenska översättning ”icke-dekompressionsdyk” har troligen kommit för att stanna. Vi tvingas leva med att det används för att beteckna dyk utan obligatoriska uppehåll för dekompression på vägen upp. Alltså enkla fritidsdyk där dyket kan avbrytas när som helst.
GUE erkänner att det blivit fel. I stället för ”non decompression dive” använder de begreppet ”minimum deco dive” om alla dyk som inte resulterar i obligatoriska dekostopp. Där rekommenderar GUE långsam kontrollerad uppstigning med korta uppehåll på 15 meter och därefter var tredje meter.
Äldre dykare minns säkert att begreppen var både enklare och mera logiska förr. En uppstigning utan obligatoriska dekostopp kallades för direktuppstigning. Den skulle genomföras med 10-18 meter per minut plus säkerhetsstopp. En uppstigning med obligatoriska dekostopp kallades för etappuppstigning. Dykaren låg kvar på etapperna som de föreskrevs av tabell eller dykdator.
Sanning 1: Alla dyk är dekompressionsdyk

Myt 2: Du slipper tryckfallssjuka om du avhåller dig från dyk som kräver...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser