Antarktis
– den yttersta gränsen
Vi har rest till världens ände. Stället är känt för sina extremer och för sitt rika djur- och växtliv. Valar hoppar i fjärran. En sjöleopard jagar en pingvin. Under mig är vattnet mörkt och iskallt. Fullt av det okända. Det här är dykning i dess kärvaste form!
Solen går upp. Den skiner på en vit värld som breder ut sig framför oss. En glaciär sträcker ut sina armar mot horisonten. Bergen reser sig i taggig silhuett mot den blå himlen. Vår position är 64º41’S, 62º38’V när vi ser kontinenten första gången. Snart åker vi iväg från vårt expeditionsfartyg. Gummibåten skär sig allt djupare in i ett virrvarr av isberg. Med glaciären som bakgrund lyfter sig plötsligt en stjärtfena över vattnet. Det är en knölval.
Knölvalar är kända för att uppehålla sig vid ytan. Där hoppar de och plaskar med fenorna. Moln av vattendroppar står i skyar runt dem. De är lätta att känna igen på sina långa bröstfenor och ”knöliga” huvuden.
Jag skyndar mig att ta på fenor, mask och snorkel. Vår guide Peter Szyszka styr båten närmare. Nu väntar vi bara på hans OK-tecken. Nu!! Inte mer än ett par meter bort reser sig en fontän i luften. Snart kommer valen att befinna sig under is. Jag ligger redan i vattnet och stirrar ut i det ändlösa mörkret. Då kan jag skönja en vit sida som reflekterar solstrålarna. Jag snorklar med en knölval! Hennes knöliga kropp glider långsamt förbi mig och försvinner snart i fjärran.
Expeditionen
Nästan tre dagar tog det oss att nå fram till Antarktiska Halvön från Argentinas sydligaste stad Ushuaia. Resan varar i sammanlagt 11 dagar. Vi reser med ett isförstärkt expeditionsfartyg. Det klarar påfrestningarna i isen och rymmer 45 passagerare. Fartyget är fullt utrustat för polardykning. En container från Waterproof Expeditions är placerad på fördäck. Där kan vi hålla våra torrdräkter varma. Framme i fören vilar fyra gummibåtar. Dem använder vi både när vi ska i land och när vi ska dyka. Där ovanför reser sig bryggan högt. Därifrån har kaptenen satt kurs mot världens ände.
Dagen innan hade vi passerat South Shetland Islands ungefär 120 kilometer norr om halvön. Öarna har milt klimat. Därför är de hemvist för många fåglar typ albatrosser, storlabb och pingviner. En snabbkoll av utrustningen på Halfmoon Island gav oss chansen att se en koloni med mer än fyra tusen haremspingviner. Men vårt första riktiga polardyk genomförs på Deception Island. Mitt inne på ön ligger en krater översvämmad av havet. En strand med svart sand längs kraterväggen avslöjar öns vulkaniska ursprung. En övergiven valfångststation förlänar platsen lite dyster stämning. Bredvid valfabriken ligger resterna av en forskningsstation. Den ödelades av ett vulkanutbrott vid slutet av 60-talet.
Kaptenen manövrerar skutan in i den naturliga hamnen. Under tiden tar vi på oss dykutrustningarna. En kran firar ner gummibåtarna i vattnet. Vi hoppar ombord via en flyttbar lejdare. Rytandet från gummibåtarnas motorer bryter tystnaden. Vi åker tvärs över kratern och stannar vid en bergvägg. ”Klara?” frågar Peter. ”Ja!” Vi rullar baklänges. Iskallt vatten träffar mitt ansikte. I första ögonblicket känns det som om tusen knivar sticks in i huvudet.
Vågorna får oss att guppa upp och...
