Arne Zetterström

Redan vid slutet av artonhundratalet var man klar över kvävets roll som skurken i andningsluften under djupa och långvariga dyk. Men några dyktabeller fanns inte. Många dykare satte liv och hälsa på spel under påverkan av kvävenarkos och med vävnaderna fulla av kväve. De första pålitliga dyktabellerna kom 1907. Med deras hjälp gick det att undvika tryckfallssjuka. Bottentiderna minskades och man började leta efter något att ersätta kvävet med för att undvika djupberusning.

Vätgas och helium
Två möjligheter fanns: vätgas eller helium. Vätgas var lättillgänglig och billig. Det är också den lättaste gas vi känner till. Därför är den lätt att andas på djupa dyk. Vätgas är inte heller lika benägen att kyla ner dykaren via andningsvägarna som helium. Men vätgas har en stor nackdel. Den blir explosiv när den kommer i kontakt med mer än 4 procent syrgas. Helium är däremot säkert att använda. Fast på den tiden var helium svårt att få tag på. En kubikfot helium kostade 2 500 dollar!
År 1919 fann amerikanerna stora naturliga förekomster av helium i Texas. Priset föll till några få cent per kubikfot. Men USA befann sig i en monopolsituation och landet ville behålla heliumgasen för sig självt. Ryssland hade också funnit mindre mängder av helium men det var heller inte så lätt att få tag på.

Uppfinnaren
Så såg alltså situationen ut på marknaden för alternativa gaser. Precis då började den unge Zetterström intressera sig för djupare dykning. Det var inte lätt. Ändå lät han sig inte stoppas. Han var redan välkänd bland dykarna eftersom han redan då hade han konstruerat ett munstycke för spolning i vatten. Munstycket används ännu idag över hela världen. Det har en genial detalj – en del av vattenstrålen skickas bakåt. Dels motverkar det rekylen, dels leder det undan det bortspolade slammet. Utrustningen användes till exempel när dykare spolade ut tunnlar till lyftkablarna under Vasa. Sedan kunde fartyget lyftas från 32 meters djup år 1961. Idag står ett Zetterströmsmunstycke som fontän utanför Vasamuseet i Stockholm.

Heliox
År 1937 satte amerikanen Max Gene Nohl nytt världsrekord i djupdykning med 128 meter i Lake Michigan. Han dök med heliox (helium och syrgas). Två år senare befäste helium sin position som bästa alternativet till kvävgas, då US Navy bärgade den sjunkna ubåten Squalus från 74 meters djup. Marindykarna genomförde mer än 100 dyk på det djupet utan ett enda fall av tryckfallssjuka eller andra olyckor.

Knallgas
Zetterström såg ingen anledning till att världsrekordet inte skulle kunna förbättras avsevärt. Men andra världskriget hade brutit ut och helium gick från att vara svårtillgängligt till att vara omöjligt att få tag på. Vätgas fanns däremot i stora mängder och var dessutom billigt. Alltså startade Zetterström sina experiment med vätgas.
Utmaningen var att hydrox (vätgas och syrgas) lätt kan...