De fyras gäng

Tänk dig en snorklare som fridyker ner för att titta närmare på en stor haj av okänd art. För bara tio år sedan hade det betraktats som rena vansinnet. Snudd på självmord. Sedan dess har vi ansträngt oss outtröttligt att komma på vänskaplig fot med de vackra och hotade hajarna. Till slut verkar vi ha helt glömt bort att de faktiskt är rovdjur. Oskyldiga förvisso. Ändå farliga till sin natur.
En nyhetsnotis i augusti i fjol fick mig att haja till. Den väckte min oro på längre sikt. I juni hade en grupp snorklat i Röda Havet. Enligt uppgift simmade en kvinna ner för att inspektera en stor haj medan gruppen tittade på. Hon överlevde inte mötet med hajen.
Hajen i fråga var en Carcharhinus longimanus – vitspetsad oceanhaj. Jacques-Yves Cousteau beskrev den som ”den farligaste av alla hajar”. Många erfarna dykare håller med om det – inklusive jag själv.

Bara fyra arter
I framtiden kanske det går att bygga ett laboratorium stort som en hel ocean. Till dess måste forskning på fritt kringströvande vilda djur typ hajar baseras på observationer i fält. Det är den opålitligaste metoden att bedriva forskning. Med tiden börjar ett mönster ändå utkristallisera sig även i opålitlig forskning.
Särskilt ett mönster vill jag dela med mig av. Massor av dykare längtar efter att få möta en haj på riktigt nära håll. Mönstret ser ut så här: det finns troligen runt 500 olika arter av hajar. Bland dem utmärker sig fyra arter som angreppslystna långt utöver alla övriga. De är stor vithaj, tigerhaj, tjurhaj och vitspetsad oceanhaj.
Vi måste alltså känna igen alla fyra på utseendet. Vi behöver veta hur de bär sig åt och reagerar. Den kunskapen kan rädda livet på oss inför frestelsen att få uppleva mötet med en haj.
Flertalet hajarter har beskyllts för att ha ”attackerat” människor vid ett eller annat tillfälle. Till och med den tandlösa brugden! Nästan alla sådana rapporterade ”anfall” har varit framprovocerade av människan. En gång simmade jag med en stor men harmlös sköterskehaj i en hajbassäng i Florida. Den försökte svälja både mitt huvud och mitt kamerahölje – helt enkelt för att den var van vid att bli handmatad!
Ofta stör eller ofredar vi vilda djur i deras eget tillhåll. Då får vi ibland en smärtsam lektion i nyttan av att respektera privat område. I rättvisans namn bits inte bara hajar. Till och med nyckelpigor kan bitas! Det finns alltså en avgörande och viktig skiljelinje mellan det stora flertalet hajar och mina fyra utvalda arter. De fyra kan gå till anfall oprovocerat.
Dykare och simmare har länge delat utrymme i havet med alla fyra arterna i fred och sämja. Men hajarna har också visat sig vara oberäkneliga. Risken finns för plötslig och oprovocerad attack från alla fyra. Samma kvartett ger inte bara ett tjuvnyp för att skrämmas. De hugger vanligen för att döda eller äta.
Jag vill inte avskräcka någon från att få uppleva magin i ett möte med haj. Jag vill bara se...