DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Rejse  Resa
Den Vita Kontinenten – Möt Antarktis makalösa värld ...
Isberg är pampiga. Men inte tillräckligt levande för att en havsbiolog ska bli nöjd.
Den Vita Kontinenten – Möt Antarktis makalösa värld ...
Två dykare gör sig redo att ta sig en närmare titt på den iskalla undervattensvärlden.
Den Vita Kontinenten – Möt Antarktis makalösa värld ...
Jättehavsgråsuggan Glyptonotus antarcticus är en av många varelser som man inte hittar hemma i badviken.
Den Vita Kontinenten – Möt Antarktis makalösa värld ...
Pingvinerna vänder ryggen åt GRIGORIY MIKHEEV i Paradise Bay.
Den Vita Kontinenten – Möt Antarktis makalösa värld ...
En leopardsäl tar igen sig. Under vattnet är detta en grabb med attityd som gärna sliter pingviner itu.
Den Vita Kontinenten – Möt Antarktis makalösa värld ...
Ett nystan med slemmaskar ser till att inget går till spillo på havets botten.
Den Vita Kontinenten – Möt Antarktis makalösa värld ...
En undervattensklippa i Paradise Bay visar upp södra oceanens färggladare sidor.

Den Vita Kontinenten

– Möt Antarktis makalösa värld ...

Av Keith Hiscock

Vad är bästa sättet att försnilla barnens arvegods? Att ge sig iväg och dyka i Antarktis förstås! Marinbiologen Keith Hiscock anmälde sig utan minsta tanke på sina arvingar, till en oförglömlig resa som skulle ta honom till den Vita Kontinenten.

För att komma till Antarktis åker man först till världens ände. Närmare bestämt till El Fin del Mundo i Ushuaia på Sydamerikas sydligaste spets. Därifrån går ungefär 30 kryssningsfartyg i skytteltrafik till Antarktis. Några av dem tar dykare.
Vi dykare gör bäst i att ansluta oss till den sorts extremt välutrustade expedition jag deltog i. M/V GRIGORIY MIKHEEV är ett 65 meter långt före detta ryskt forskningsfartyg. Hon byggdes i Finland 1990 och är långtidschartrad av Oceanwide Expeditions. Den isförstärkta MIKHEEV ser ut som en dvärg jämfört med de flesta andra kryssningsfartyg. Men storleken var idealisk för oss 48 passagerare varav 32 dykare. Hon har rysk besättning på 19 man plus 3 i serveringspersonalen, 5 expeditionsguider och en läkare. Alla hade lämnat finkostymen, smyckena och aftonklänningen hemma. När allt kommer omkring var det ju en expedition – inte en kryssning.

Svensk guide
Dykningen organiserades av Waterproof Expeditions. Vi välkomnades ombord av Göran Ehlmé som är en av företagets grundare och tillhör eliten bland polarregionernas fotografer och filmare. Skutan var välutrustad (för sin storlek). Allt ombord var mycket prydligt. Maten var god och riklig. Välkomstceremonin avhölls på bryggan. Därifrån hade vi bästa utsikten över stora vågor som bröt in över stäven. Färden till Antarktishalvön blev lång. Elva knop var snarare maxfart än marschfart. Vi hade alltså gott om tid att fotografera albatrosser och hålla utkik efter valar.
Föredragen gav oss både underhållning och undervisning medan vi passerade Drakesundet. Gänget från Waterproof Expeditions leddes av Rolf Stange. De var uppenbart mycket erfarna och visste vad de pratade om. Efter tre dagar i Drakesundet hade alla ändå fått nog av västlig dyning och hård sjö. Slutligen mötte vi den makalösa första åsynen av Den Vita Kontinenten. Antarktis lever faktiskt upp till alla överdrifter om sceneriets skönhet – men också till alla varningar om häftiga omkastningar i vädret.

Dags för dopp
Nu ville vi bara komma ner i vattnet. Det fick vi göra vid Culverville Island. En grundlig genomgång förberedde oss för första doppet så snart besättningen hade spolat undan snön från utrustningen på däck. Vårt incheckningsdyk blev vårt enda stranddyk. Senare togs vi till alla dyk i gummibåtar.
Jag var intresserad av växt- och djurliv i Antarktis. Hemma hade jag försökt läsa på läxan, ändå blev jag förvånad. Vinterns härjningar syntes tydligt och på grunt vatten hade bara ettåriga havsalger hunnit växa upp vid sommarens slut. Där fanns ändå mängder av mycket pigga skålsnäckor som betade bland de rosafärgade kalkalgerna.
Nedanför fem meter dominerade bredbladiga alger växtligheten på berget. Några var stora kelp-arter. Man måste leta rätt på vertikaler eller överhäng för att få se de flesta djur. Somliga var välbekanta typ kuddsjöstjärna, sjöborrar och sjögurkor. Det fanns väldigt lite fisk. De...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser