Djup, djupare, djupast

Djupdykning är ett flexibelt begrepp. Det som upplevs som ett djupt och krävande dyk för en person, kan vara trevligt och vardagligt för en annan. Men under alla omständigheter så finns det några fysiska omständigheter som man inte kan ändra på. Kroppen utsätts för fem atmosfärers tryck på 40 meter, oavsett om du befinner dig på detta djup för första gången eller om du rutinmässigt gör betydligt djupare dyk.
Alla dyk exponerar din kropp för ett hydrostatiskt tryck, ett tryck som sedan avtar när du stiger upp igen. Dekompression betyder tryckfall och alla dyk som avslutas med någon form av uppstigning (det gör ju alla dyk per definition) utsätter din kropp för ett tryckfall. Alltså är alla dyk dekompressionsdyk. Därför är det ganska meningslöst att tala om icke-dekompressionsdyk – det vore ju det samma som att tala om icke-uppstigningsdyk… Men begreppet icke-dekpompressionsdyk används för att benämna dyk som görs utan obligatoriska dekompressionsstopp på vägen – alltså fritidsdyk där dyket kan avbrytas när som helst.
Historiskt sett har det gjorts dekompressionsdyk långt innan det var någon som talade om teknisk dykning som koncept. Scuba-dykarens vagga ligger i Medelhavsområdet. Medelhavet är djupt och framför allt franska dykare har betraktat dekodykning som vardagsmat. Men idag är de flesta överens om att det är klokt att räkna in dekompressionsdykning under dedikerad teknisk dyknig, eftersom dagens grundläggande sportdykarutbildningar över huvud taget inte rustar dykaren för den disciplin som krävs för att utföra säkra dekompressionsdyk. PADI har till exempel konstruerat en tabell (RDP) som inte ens möjliggör planering av dekodyk, men som i gengäld har kortare ytintervaller än de flesta andra tabeller. Man har alltså offrat dekompressionen till förmån för att kunna tillfredsställa fritidsdykarens förkärlek för att göra flera dyk om dagen.

Problemlösning
Man kan särskilja olika dykfilosofier genom att analysera deras hållning till problemlösning och de konkreta tekniker som rekommenderas vi ex slut-på-luft situationer, om man fastnar, separeras från sin parkamrat etc. Det är exempelvis stor skillnad på hur en fritidsdykare, en teknisk dykare och en yrkesdykare garderar sig mot ett problem som förlorad andningsgas. Och hur man löser problemet om det ändå skulle uppstå.
En fritidsdykare som håller sig borta från dekompressionszonen kan när som helst avbryta dyket och gå upp till ytan. Fritidsdykare har som utgångspunkt aldrig ”tak över huvudet” varken i form av ett bokstavligt tak (som is, grottak eller vrak) eller ett virtuellt tak i form av ett obligatoriskt dekostopp. En fritidsdykare som råkar ut för problem har alltid en sista utväg – att gå upp. Det är denna universallösning som gör dagens sportdykning på moderata djup till en aktivitet som inte ska räknas in under rubriken ”extremsport”. Det är sällan långt hem och i de flesta fall kan en simmande nöduppstigning få en...