Djup förälskelse
– vrakdykning utanför Oxelösund
Det är becksvart – men sikten som annars brukar ligga på 1-2 meter är slående bra! Vi uppskattar den till att vara minst 8 meter och det är ganska lite partiklar i vattnet. Man känner direkt att det här ska bli ett bra dyk. Det svaga ljuset från ytan försvann för länge sedan – i ljuset av våra lampor ser vi en bryggvinge träda långsamt fram ur mörkret medan vi sjunker djupare och djupare i det iskalla vattnet. Följ med oss på en rundtur bland Oxelösunds mindre kända vrak.
Jag och Erik gick lite längre ner till däcksnivån för att sedan fortsätta akteröver längs med babordssidan. Man kunde se att vraket var relativt orört med en massa detaljer kvar överallt – glas, ventiler och annat som bara låg på däck och påminde om tiden när S/s Johannes Russ förliste. Vi simmar förbi en livbåt som ligger på däcket. När vi rundar den möts vi av en konstig syn – livbåten är kluven mitt itu, på längden! Det är bara den högra halvan som står uppe på däck i sin vagga – den vänstra måste ha demolerats av den kraftiga explosionen i ångpannan som inträffade när vraket sjönk.
Max dyker upp
Pelle Lundvall, som är kapten på dykbåten Langesund har forskat mycket i olika arkiv om hur de olika fartygen som ligger utanför Oxelösund förliste och han känner väl till Johannes Russ:
”Under första världskriget gick det många malmtransporter mellan Sverige och Tyskland. Skyddade av skärgården och territorialvattnet nästan hela vägen från Luleå var de tvungna att gå ut i öppet hav i närheten av Oxelösund – skärgården här var för grund med smala passager för att stora lastbåtar skulle segla säkert. Utanför väntade engelska ubåtar. E9, under kapten Max Horton, hade redan sänkt flera fartyg i området och var den mest framgångsrika av de fyra båtarna som opererade där. Under första världskriget hade ubåtarna ännu inte börjat skjuta utan förvarning och besättningen på Johannes Russ fick en chans att gå ner till livbåtarna, därefter placerades laddningarna ut. Dock flöt Johannes Russ fortfarande efter explosionen och försök inleddes av bärgningsbolag att bogsera in fartyget till land. Halvvägs till hamnen inträffade en explosion i ångpannan och fartyget sjönk hastigt och vilar nu på ungefär 60 meters djup med lätt slagsida åt styrbord.”
M/V Langesund
Första gången jag mötte Pelle Lundvall var en kall februarikväll 2006. Ett smågalet gäng med dykentusiaster hade samlats i Oxelösunds hamn för att ägna kommande helg åt det i februari något otippade liveaboard-konceptet. Denna kväll hade många misstankar formats i mitt huvud om hur bra idén egentligen var – men alla försvann på morgonen när vi möttes av total bleke och skinande sol. Det var dock även runt minus femton grader ute, men det kände man ju inte av när man satt och käkade frukostgröt i Langesunds rymliga salong.
MV Langesund är byggd 1964 i Norge och är ett stålfartyg som mäter 19 meter i längd. Med besättningen på tre man har den plats för åtta dykare som sover bekvämt i tre hytter, det finns även toalett och dusch. Två kompressorer, en lyftkran och rymliga bänkar gör dykningen enkel – man behöver aldrig gå i land mellan dyken eller ens åka in till land om vädret tillåter att stanna ute hela helgen.
Den gången var det premiär i Oxelösund för de flesta av oss och dykningen skulle ske på vrak som ligger relativt grunt och är därför utsatta för väder och intensiv dykning. Vattentemperaturen var inte heller...
