El Hierro
–– vid världens ände
Att ta sig till Kanarieöarna är knappast en utmaning. Det går flyg till Teneriffa, Gran Canaria, och Fuerteventura varje dag. Men att ta sig till ön El Hierro är svårt - och när väl magin satt klorna i besökaren känns det lika svårt att lämna ön. Här finns några av Kanarieöarnas allra bästa dykplatser och på land ser landskapet bitvis ut som Mordor i Sagan om Ringen.
En, två, tre… tjugofyra och där, sista passageraren! Endast tjugofem personer är med på planet från Gran Canaria till El Hierro. Med tanke på att det endast går att flyga från Teneriffa och Gran Canaria till El Hierro ger det en föraning om hur relativt få turister som faktiskt bemödar sig med att besöka den ”glömda” Kanarieön.
På flygplatsen blir jag mött av Christina som är representant från El Hierros turistbyrå och hon bekräftar att det inte är så värst många turister som hittar hit jämfört med de andra Kanarieöarna. Framförallt är det spanska turister som kommer, något som jag senare kommer att bli varse eftersom det pratas förvånansvärt lite engelska bland lokalbefolkningen. En av de troliga orsakerna är att det till skillnad från de andra Kanarieöarna inte finns någon direkt sandstrand på ön, den vanliga sol och badturisten lyser med sin frånvaro och ersätts istället med turister som uppskattar natur och att vandra. En annan orsak kan vara att det kräver lite mer ansträngning att ta sig hit jämfört med de andra öarna. Förutom vandrare och andra naturintresserade så besöker många dykare El Hierro. Faktiskt är dykningen här klassad av många som något av den intressantaste som står att finna i Europa!
Dykningen i centrum
Färden i hyrbilen tar mig tvärs över den mycket kuperade ön. Jag kör igenom små byar, tallskog, ser fantastiska vyer och siktar vulkankratrar på flera ställen. Det är väldigt tydligt att ön har vulkaniskt ursprung. När den för närmare 100 miljoner år sedan bildades var det just genom vulkanutbrott på havsbotten som det hände. På vägen ser vi några av de ca 500 vulkanerna som finns på ön. Faktiskt har El Hierro det högsta antalet synliga vulkaner av alla Kanarieöarna. Vägarna är bra men eftersom ön är så kuperad, högsta punkten ligger på drygt 1500 m, tar det närmare 45 minuter från det att vi lämnat flygplatsen tills jag kommer fram till det lilla samhället La Restinga på öns sydsida. Detta trots att ön är liten, bara 278 km². La Restinga är en liten by som ursprungligen livnärde sig på fiske. Den har nu blivit lite av ett dykarmecka. Det finns minst 9 dykcenter här. Eftersom det endast finns ca 300 bofasta i La Restinga så förstår du att dykningen är en stor del av byns identitet. Här finns också alla bekvämligheter som dykturisten kan tänkas vilja ha; bankomat, restauranger och naturligtvis med havet som granne.
Utanför La Restinga ligger det marina reservatet ”Mar de Las Calmas” ungefärligt översatt ”Det lugna havet”. Anledningen till namnet är att sydsidan av El Hierro ofta ligger i lä för de nordliga vindar som ofta blåser här. Själva reservatet är indelat i olika zoner som ger olika typer av skydd från bland annat fiske och upprättades 1996. Jag hittar snart min lägenhet där jag kommer att bo under de närmaste dagarna och jag ser fram emot att undersöka vad ön har att erbjuda oss dykare. Att bo i lägenhet hör till normen här och kanske är det även avsaknaden...
