Finn buddyn

Tänk dig in i den här situationen: du kommer upp till ytan efter ett långt och härligt dyk. Men dykbåten syns inte någonstans och samtidigt driver du med strömmen ut på en ändlös ocean. Vilken mardröm. Att vara på drift i flera timmar eller till och med dagar är inget de flesta tänker på och än mindre planerar för. Det kommer aldrig att hända mig. Eller?
2005, under ett djupt tekniskt dyk på vraket the Duke of Buccleuch, var jag tvungen att avbryta dyket efter att ha drivit iväg i en stark ström och blivit separerad från min dykkompis. Jag hade ingen möjlighet att ta mig tillbaka till uppstigningslinan för att göra uppstigningen med de andra till dekoriggen. Istället fick jag genomföra mina långa dekostopp ensam på drift under min dekoboj.
När jag nådde ytan hade jag drivit tre kilometer och min lilla röda boj var inte längre synlig för dykbåtsskepparen som (helt rätt) hade blivit kvar hos de andra dekomprimerande dykarna vid linan. En hel del tankar studsade runt i huvudet medan jag drev med tidvattnet. Jag var ensam och rädd, isolerad, och hade ingen aning hur det hela skulle sluta. Det värsta ögonblicket var nog när jag såg dykbåten vid horisonten, på väg bort från mig. Det var skräckinjagande att inse att jag var en pytteliten osynlig prick i ett oändligt hav. Hur skulle jag kunna få kontakt med dem och berätta var jag var? Att vifta med fenorna över huvudet hade ingen effekt mer än att det gjorde mig trött. Min vissla var hopplös på det här avståndet och min dyklampa såg inte ut som annat än solreflexer i vågorna när jag riktade den mot båten.

Som tur var tog det bara två timmars sökande innan de hittade mig, men det var de längsta två timmarna i mitt liv. Jag skulle ha planerat för den här situationen, men tyvärr hade jag inte ens reflekterat över att det kunde hända. Varje dag tar tiotusentals dykare ett giant stride ner i havet från en dykbåt, långt utom synhåll från land. Det är oundvikligt att en del av dem hamnar i oplanerade situationer. Dykare kommer ofta upp till ytan långt från båten och starka strömmar, varierande dykprofiler, vågor och dålig sikt på ytan gör allt sitt till för att en del av dem kommer på drift. Lägg till mänskliga misstag i mixen och risken ökar markant.
Det finns hundratals väldokumenterade fall i pressarkiven tillsammans med påhittade historier i böcker och filmer baserade på det faktum att dykare regelbundet blir kvarglömda eller kommit bort till havs. När du planerar ditt dyk i Komodosundet, tänker du då på möjligheten att du efter att ha drivit till havs i nio timmar står du på stranden och försöker hålla komodovaranerna på avstånd genom att kasta dina blyvikter på dem? Ett galet scenario, men ändå var det precis det som hände en grupp dykare 2008. Det tog två dagars sökande av dykbåtar, fiskebåtar och indonesiska flottan innan de blev räddade.

2004 blev ett dykcenter i Kalifornien stämt efter att en dykare lämnades på drift till havs. En divemaster hade...