Finn fina fisken

Nästan alla fiskar har begränsad utbredning. Bara ett fåtal arter finns nästan överallt. Andra lever exempelvis enbart vid någon pytteliten ö. Somliga fiskarter finns runt hela jordklotet i tropikerna och kallas ”cirkumtropiska”. Det gäller särskilt pelagiska arter – alltså de som vistas i öppet hav och vandrar över stora avstånd. Tonfisk och taggmakrillar är exempel på dem. Men det finns enstaka undantag. Vitspetsad revhaj är cirkumtropisk trots att den inte är pelagisk.

Världshaven kan delas upp i två huvudområden: Atlanten/Karibien och de indopacifiska haven (Stilla Havet, Indiska Oceanen och närliggande hav). I det atlantisk/karibiska området är fiskarterna färre än i det större indopacifiska. Med få undantag finner man inga fiskar från Karibien i indopacifiska hav och omvänt. Exempelvis finns varken drakfisk eller clownfisk i Karibien. Å andra sidan lever inga skriftabborrar i indopacifiska hav. Världshaven har inte alltid sett ut som de gör nu. Genom jordens historia har de alla haft förbindelse med varandra under kortare eller längre perioder. Då har fiskarna kunnat utbreda sig tämligen obehindrat. Därför kan nära släktingar finnas på skilda håll. De liknar varandra men är olika arter.

För en noggrann artbestämning är det alltså viktigt inte bara med hur fisken ser ut. Även med var den lever. Tror du att du har sett en drakfisk i Karibien? Då har du antingen sett fel eller upplevt en mycket stor biologisk sensation. Det första är nog mest sannolikt.

Röda Havet hyser åtskilliga arter som förekommer enbart där – de är ”endemiska”. Det gäller särskilt i norra delen. Där lever exempelvis bara en enda art av clownfisk: rödahavsclownfisken (Amphiprion bicinctus). Sedan behöver du inte leta länge i din fiskbok. I stället kan du lägga märke till hur mycket en enstaka art kan variera i färgteckning och utseende – allt beroende på ålder, social rang och humör.

Livet på vidderna Fiskars utbredning beror av många saker. Speciellt deras levnadsvanor. Pelagiska arter tillbringar hela livet i de fria vattenmassorna. Därför vandrar de vida omkring. Och därför förekommer de runt hela jordklotet. De leker och fortplantar sig på öppet hav. Deras yngel transporteras runt med havsströmmarna. Vuxna exemplar simmar långa sträckor.

Många bofasta arter på korallreven leker också ute på öppet vatten. Andra lägger sina ägg på själva revet men har larver eller yngel som lever pelagiskt under en kortare eller längre period. Flertalet revfiskar har ett pelagiskt larvstadium. Orsakerna är flera. Det är säkrare för larverna att vistas i fria vattenmassan än på revet. Dessutom finns massor av plankton – lämpliga munsbitar för små larver. Och ju längre tid en larv driver runt med havsströmmarna – desto längre bort kan den komma. Men förr eller senare ska larven hitta ett rev att slå sig ner på och se livets realiteter i ögonen. Ett villkor för...