Friheten i fridykning

– något för alla

Text Katarina Mårtenson, Active Divers i Löddeköpinge, @active.divers

Fridykning är att ta ett djupt andetag och ge sig ner i vattnet. Att låta sig omslutas och bara vara. Att utmana sina sinnen och låta lugnet infinna sig. Genom att träna detta på olika sätt i varierande vattenmiljöer kan alla utveckla sig och sin kärlek till våra marina miljöer.

► Alla kan lära sig fridyka. Att träna och utvecklas tillsammans oavsett ålder, och att dela upplevelser i olika vattenmiljöer gör det lätt att fastna för fridykning. Det är en härlig känsla att vara en del av en verksamhet som aktivt arbetar för att alla ska kunna vara med, utifrån sina förutsättningar.

Jag började med fridykning för cirka 15 år sedan, mest för att kunna snorkla och dyka ner och titta under vattenytan. Mina barn höll på med fridykning och det var ett mysigt sätt att umgås. Efter en klubbresa till Röda Havet för 1,5 år sedan har jag blivit fast för fridykning i olika former, både inne och ute.

Trygghet gennom träning
Att förbereda sig för utedyk handlar mycket om att känna sig trygg. Tryggheten skapas genom att vi som ska dyka förbereds med genomgångar i teori och säkerhet. Att kunna innebörden av PLUMSA (Platsen; Luften; Utrustningen; Människan; Säkerheten; Ansvar) gör att jag vet vad jag behöver tänka på. Sedan njuter jag av att komma ner i vattnet, t.ex. vid vackra, klippiga Kullaberg i nordvästra Skåne. Där finns mycket att se: olika sorters tång, krabbor, sjöstjärnor, maneter och plattfisk. Strandmiljön är fylld av olikfärgade snäckor och stenar. Naturupplevelsen blir total, ovan och under ytan.

En annan sorts utedyk som jag har lärt mig att uppskatta det senaste året handlar om att dyka djupt på ett andetag. Många associerar fridykning till filmen ”Det stora blå”. I Sverige blir det förstås mer det stora gröna, eller svarta. Vid klubbens träningar övar vi först i pool att göra effektiva nedvinklingar, att tryckutjämna på djupet, och att dyka längs lina, vilket man alltid gör på djupet av säkerhetsskäl.

Vår klubb har en favoritplats för djupdyk – ett gammalt vattenfyllt stenbrott i Boalt i nordöstra Skåne. Numera förknippar jag platsen med härlig, lugn djupdykning i en vacker, gammal, genuin miljö. Invid kanten finns kräftor, gamla bildäck och träd som tidigare växte i stenbrottet, och som nu är under vattenytan. Det är en spöklik känsla att simma över trädtopparna. Men oj så nyttigt och lärorikt det är att dyka här och träna på att hitta inre lugn och avslappning – de allra viktigaste egenskaperna vid fridykning. I ett stenbrott blir det kallt, mörkt och tyst på cirka tio meters djup. För min del har det lättaste sättet att träna djupdyk varit att dra mig längs linan neråt och upp igen med händerna, s.k. free immersion (FIM). Tidigare tyckte jag det var obehagligt att dyka djupare än 7-8 meter, men en instruktör lärde mig denna tekniken och uppmanade mig att ”gå på känslan”, att hitta inre lugn och avslappning. Jag kan till och med blunda – det är ju ändå mörkt i vattnet runt omkring. Nu har jag successivt kommit djupare och djupare, alltid med fokus på min inre känsla. Säkerheten i mörkret är en ’lanyard’ – en lina mellan min handled och djuplinan. Någon av instruktörerna är alltid säkerhetsdykare och möter mig på väg upp, eller simmar med mig hela vägen ner och upp....