Fyndet av Mars

Dykarnas är fortfarande omedvetna om att deras tröstlösa sökande äntligen ska ge resultat och att legenden om mars Makalös, en gång världens mäktigaste örlogsfartyg, kommer att återupplivas. Efter 447 års vila i Östersjöns djupa mörker kommer Mars återigen att vakna och svensk historia kommer att bli berikad på ett sätt som inte hänt sedan man fann Vasa och Kronan. Ett nytt kapitel i förståelsen av svensk marin historia är på väg att ta sin början.

– Killar, kom hit och ta en titt på det här!, ropar Christofer från sonaren.

Han har sett något ovanligt på skärmen för vår side scan sonar. Eftersom det här inte på något sätt är det första vraket Christofer ser på sonaren denna sommar är jag förbluffad av spänningen i hans röst. Visst, vi har följt ett utspritt fält av vrakspillror de senaste tolv timmarna, men kan det här verkligen vara grejen? Jag var bara tvungen att kasta ett öga på skärmen för att förstå vad som gjorde honom så upprymd.

På bilden syns inte ett intakt vrak, snarare en riktigt stor vrakplats med en komplett, 40 meter lång skrovsida och massor med vrakspillror och skeppsdetaljer.

– Vad tror ni? frågar Christofer.

– Vi har henne, äntligen har vi hittat henne! skriker jag när jag inser att det är ett historiskt ögonblick och att vi hittat något väldigt viktigt.

Visst måste vi dyka på henne först för att bekräfta identiteten, men vi vet redan att vi har gjort vår generations upptäckt. De breda leendena på vårt upptäckargäng Fredrik, Christofer och Anton är talande – idag är dagen!

De första att landa på Mars

Sakta tar konturerna av något stort form i vattnet när vi sjunker ner mot 70 meters djup. Det är mörkt och kallt, väldigt kallt, och jag kan inte stå emot ett par köldskakningar. Men darrar jag på grund av kylan eller av förväntan? Det har gått veckor sedan vi såg den spännande sonarbilden av vad vi hoppas är Mars och jag har knappt kunnat bärga mig och verkligen velat dyka på fyndet. Ett kontrakt för bottenundersökning tvingade oss att lämna fyndplatsen direkt efter upptäckten, Det är helt sjukt, efter 20 års letande tvingas vi lämna fyndplatsen oskyddad och utan att annonsera att vi funnit den. Tänk om någon annan snubblar på vraket under tiden? Snacka om högt spel.

Men nu är vi här. I ljuset från min dykkamrat Fredriks kraftfulla HID-lampa ser jag något stort ta form under mig. Det är definitivt delar av ett träskrov och snart inser vi magnituden av vraket – det är stort! Vi är de första att landa på Mars tänker jag och kan inte låta bli att fnissa i regulatorn. Framför oss ser vi en imponerande skrovsida i solid ek och när vi fortsätter framåt dyker rader av kanonportar upp i mörkret. Skeppsplankorna har märkts av tidens gång men det är fortfarande tydligt hur mäktigt skeppet en gång var. 

Vi fortsätter att simma mot vad som verkar vara aktern och blir förbluffade när vi ser vad som...