Gärs

Arten påminner om sina nära släktingar gös och abborre, men har till skillnad från dessa sammanhängande ryggfenor. Gärsen och abborren är faktiskt så nära släkt att de kan korsa sig med varandra. Avkomman blir ett mellanting mellan de två arterna, men ynglen tenderar att påminna mer om modern oberoende av om denna är abborre eller gärs. Hanliga hybrider är sterila medan honorna är fertila. Gärsens utbredningsområde sträcker sig över större delen av norra och mellersta Europa samt nordvästra Asien. I Sverige förekommer arten i nästan hela landet med undantag för fjälltrakterna och vissa mindre insjöar. Den finns främst i klara, medeldjupa sjöar, men lever också i långsamt rinnande vattendrag och är vanlig i Östersjöns skärgårdar från Skåne ända upp i Bottenhavet och Luleå skärgård.
Gärsen trivs bäst vid vegetationsfria bottnar bestående av sten, sand eller lera. Den går i princip aldrig upp i fritt vatten utan håller sig nära botten. Dagtid står den gärna passiv och gömmer sig i håligheter under stenar och under natten sover den orörlig fritt ute på botten. I det svaga grynings- och skymningsljuset söker den aktivt efter föda. Bytena utgörs av bottenlevande smådjur såsom vattengråsuggor, märlkräftor, fjädermygglarver och andra insektlarver samt snäckor och musslor. Gärsen har även rykte om sig att vara romtjuv, och det är inte utan orsak. En del studier visar att den äter rikligt med sikrom. Även andra fiskars rom och yngel äts med god aptit.
Gärsen är mycket väl anpassad för att jaga och söka byten under svaga ljusförhållanden. Den har stora ljuskänsliga ögon och ett mycket välutvecklat sidolinjesystem. Sidolinjesystemet fungerar i stort sett som en radar eller ett ekolod. Med hjälp av detta kan fisken skapa sig en bild av sin omgivning utan att se. Allt som rör sig i vattnet orsakar tryckvågor som registreras av sidolinjen. När gärsen rör sig alstrar den egna tryckvågor som reflekteras mot föremål i dess omgivning. Genom att tolka inkommande tryckvågor kan fisken undvika att kollidera med stenar, grenar och andra fasta föremål, men den kan också känna av eventuella fiender som närmar sig eller lokalisera bytesdjur. Gärsens sidolinjesystem är väldigt välutvecklat och extra känsligt vid huvudet. Man kan se förgreningarna från sidolinjen som ett antal relativt stora slemfyllda gropar kring ögat. Med hjälp av dessa kan gärsen registrera mycket små vattenrörelser från byten i anslutning till munnen och huvudet, vilket den har stor nytta av då den söker efter byten i nästan totalt mörker.
Gärsen blir könsmogen vid ett till tre års ålder. Hanar tenderar att bli könsmogna tidigare än honorna. Leken sker i stim över grunda sand- eller stenbottnar under perioden april-maj då vattentemperatur nått 10-15 grader. En storvuxen hona kan producera drygt 200 000 romkorn som ofta läggs i två eller flera omgångar. Äggen är cirka en millimeter i diameter och klibbar fast på stenar och växtlighet. Vid en vattentemperatur på 10-15 grader kläcks...