DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Biologi  Biologi
Gibraltars grindvakter – möte med de sällsynta grindvalarna
Gibraltars grindvakter – möte med de sällsynta grindvalarna
Gibraltars grindvakter – möte med de sällsynta grindvalarna
Gibraltars grindvakter – möte med de sällsynta grindvalarna

Gibraltars grindvakter

– möte med de sällsynta grindvalarna

Av Andrew Sutton

Jag har anslutit mig till den årliga expeditionen där vi under 10 dagar ska ägna oss åt att spana efter och fridyka med grindvalar och en eller annan späckhuggare. Alla djuren samlas runt den årliga ”tonfiskrusningen”. Skådespelet äger rum i peroden juli-augusti då de magnifika fiskarna tar sig från Medelhavet, genom Gibraltar sund och ut i Atlanten.

Första saken som slår en inför landningen på Gibraltars flygplats är den överväldigande känslan av tät fartygstrafik på vattnet. Känslan förstärks av att man ser inte bara Spaniens sydligaste badstränder och norra spetsen av det afrikanska Marocko. Dessutom det brittiska Gibraltar – och allt inom synhåll samtidigt.
Gibraltar är litet. Klippan liksom balanserar vacklande på Europas yttersta knivsudd. För en engelsman minner platsen om fornstora ärofulla da’r med slaget vid Trafalgar, första och andra världskriget – för att inte tala om att den är förknippad med Buster Crabb och andra mysterier. Bortsett från allt sådant är Gibraltar fortfarande ståtligt. Det har sin egen version av ett Storbritannien som är bortglömt sedan 1970-talet. De bofasta talar llanito – en mustig blandning av andalusisk spanska och en sydöstlig dialekt av engelska. ”Si pero” vandrar mina tankar…

The entourage
När tonfiskarna ger sig iväg på sin resa från Medelhavet, via Gibraltarsundet och ut i Atlanten får de sällskap av en hel flottilj med grindvalar, ”partajande” flasknosdelfiner; strimmiga delfiner och öresvin; segelfisk; havssköldpaddor; klumpfiskar; fiskebåtar från Afrika, Spanien och Gibraltar; valskådare  – och en liten grupp fridykare. Vi var åtta stycken fördelade på två små motorkryssare. Vi turades om att dyka – för säkerhets skull parvis.
Några av världens största handelsfartyg passerar också genom sundet. Det går alltså att få fina valbilder. För den sakens skull har man ändå ingen lust att i samma veva bli manglad av Boca Negra. Man ser skutan på kanske en sjömils håll. Men hon drar fram i 30-40 knop…
Vi är några som ägnar massor av tid åt att se fascinerande djur. Då spelar tålamod och gott kamratskap viktiga roller. Att vänta på en flock grindvalar innebär att inta rätt position, ta sig tyst och försiktigt ner i vattnet och hoppas på att djuren ska uppenbara sig. Det bli ändå en massa bakslag med bara blått vatten framför ögonen. Ibland stämmer allt. Flocken kommer. Den stannar för att vila – eller för att ha sex. Då utspelar sig de riktigt storslagna ögonblicken – och vi får ta del av dem.
Att sitta på dykarplattformen med valar på armlängds avstånd är något av det bästa jag fått uppleva utan att behöva bli blöt. Djuren glider graciöst och till synes helt utan ansträngning genom vattnet. Man blir lycklig av att se dem runt båten. De frestar en att fylla kameran med bilder av dem, lockar till diskussioner om deras intelligens och får oss att beundra deras snabbhet och skönhet.

Låt spelet börja
Så glider man ner från plattformen. Lämnar den solstekta ytan och går ner i den genomträngande kylan och solglittret i sundets mynning ut mot den svalkande Atlanten. Temperaturskillnaden visar sig i kameran. Bara alltför ofta blir det ”imma på rutan”. Fuktig varm luft i kamerahöljet kan fördärva även det mest omsorgsfullt förberedda fotodyk.
Imma på insidan...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser