Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Reportage  Reportage
GUE-weekend i Sala Silver Gruva
Verktyg, ställningar, stegar och stöttor ligger kvar intakta i det kalla klara vattnet. Och de ligger som de lämnades då den sista gruvarbetaren gick hem för över 100 år sedan.
GUE-weekend i Sala Silver Gruva
En gruva är som en tidskapsel från en svunnen tid, lite på samma sätt som ett vrak.
GUE-weekend i Sala Silver Gruva
Det är sällan jag får agera modell på undervattensbilder, men för en gångs skull finns jag framför kameran. Här i tunnrummet.
GUE-weekend i Sala Silver Gruva
Det gick åt en del gas den här helgen. Varje dag släpade vi runt på 30 dubbelpaket med nitrox32 nere i gruvan.
GUE-weekend i Sala Silver Gruva
En blandad grupp GUE-dykare från Sverige, Danmark, Norge och Finland.

GUE-weekend i Sala Silver Gruva

– reportage

Text: Jesper Kjøller Foto: Jesper Kjøller (land) og Stefan Hogeborn (under vattnet)
Namnet Sala får kanske Stieg Larsson-fans att tänka på Lisbeth Salanders grymma far Salachenko, men de flesta grottdykare vet att det är ett litet samhälle norr om Västerås. Här hittar man nämligen en gammal silvergruva som fortfarande gömmer kilometervis av översvämmade och outforskade gruvgångar långt ner under jorden.

Bruden blinkar lite med ögonen i det skarpa ljuset. Det står i skarp kontrast till bröllopsnatten nere världens djupast belägna hotellrum, 155 meter under jorden i en övergiven silvergruva. Brudgummen ser lite förlägen ut, de nygifta hade säkert hoppats på att smita ut obemärkt men nu hälsas de istället välkomna av ett dussin dykare med hjälmar som står och väntar på att hissen ska komma upp. Kanske inte vad brudparet hade förväntat sig…

Nå, vi har ju inte kommit för att fira bröllop, vi är här för att dyka, så vi börjar lasta hissen full med dubbelpaket, stageflaskor, torrdräkter, murarbackar med dykutrustning och förnödenheter för en hel dag.

Den 155 meter långa och skramliga hissturen tar fem minuter och slutar i en mörk och fuktig gång där vattnet sipprar ner för väggarna. Med en liten flotta av säckakärror transporterar vi flaskorna och allt det andra runt 100 meter från hiss-schaktet som förbinder oss med världen ovanför till ”sjön” där dyken startar. Nu är jag glad för den obligatoriska hjälmen för det är ibland så lågt i tak i gångarna att man får gå framåtböjd i det svaga ljuset från LED-lampor som sitter uppsatta med ojämna mellanrum, och det är därför emellanåt svårt att se att se vart man kliver.

Lufttemperaturen ligger konstant på runt en grad vilket står i skarp kontrast till de tvåsiffriga vårtemperaturerna uppe i markplan. Pumparna håller vattennivån stadig på 155-metersnivån och man hör hela tiden det svaga surrandet från pumparna och ljudet av rinnande vatten. Här och där i nischer står tablåer med figurer som står och eldar eller hackar i berget. De är till för de guidade turistgrupper som kommer ner på rundvandringar i gruvan.

Ingen barnlek
Dykningen försiggår i sjön under Drottning Christinas schakt. Här finns en flotte samt några rejäla träbänkar för utrustningen. Och framförallt finns här en uppvärmd sal där man kan värma sig mellan dyken, äta och byta om. Salen kan också hyras till fester och andra arrangemang. Det är faktiskt rätt fina faciliteter!

Vi är ett femtontal dykare från Sverige, Danmark, Norge, Åland och Finland. Alla är minst GUE Cave1-certifierade och speciellt inbjudna av Mattias Vendlegård som är GUE-instruktör och fast medlem i Salaprojektet. Själv dyker jag i ett team med Stefan Hogeborn (Sverige) och Bjørn Stubne (Norge) ­ vi är alla GUE-instruktörer men Stefan är vår guide eftersom han har stor erfarenhet av Sala. Dels är han en av de dykare som varit djupast och längst in i gruvan, dels håller han ofta grottdykningskurser här. Stefan är dessutom en duktig undervattensfotograf så jag bestämmer mig för att lämna kameran på land och koncentrera mig på dykningen. För mig är det nämligen första gången jag dyker i en gruva och det är en helt annan upplevelse jämfört med de naturliga grottor jag besökt i bland annat Frankrike, Mexiko och Florida. Den största skillnaden är att man dyker i miljöer skapade av människohand. Gruvan är ju...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser