Högt

► Miljontals dyk genomförs varje år runtom i världen. Förmodligen utförs majoriteten av dem i havet. Atmosfärstrycket varierar lite med vädret (eller snarare tvärtom). Ändå kan vi i praktiken räkna med att trycket vid havsytan är näst intill konstant. Dyktabeller och dekompressionsmodeller i dykdatorer är beräknade utifrån antagandet att dyket startar och avslutas vid ett tryck på en atmosfär, alltså en bar.
Lufttrycket vid havsytan utgörs av vikten av jordens atmosfär. Högt uppe på ett berg är trycket lägre. Det beror på att vi där inte har lika mycket atmosfär ovanför huvudet som vid havsytan. Var hundrade meters ökad höjd gör att trycket faller med ungefär en procent. Det gäller i varje fall upp till cirka 3 000 meters höjd. På den höjden har trycket minskat till omkring 0,75 bar.
Höjden 3 000 meter är bara ett exempel. Det finns sjöar på ännu högre höjd. Cousteau genomförde faktiskt en gång en dykexpedition till Titicacasjön i Anderna. Den ligger ända uppe på 3 800 meters höjd.

Vid dykning i bergssjöar stiger trycket snabbare än vid dyk i havet. Det medför bland annat att tryckutjämningen blir svårare. En annan märklig effekt uppe bland bergen är att neoprendräkter kan få större flytförmåga. Gasbubblorna i materialet har nämligen utvidgat sig i det lägre omgivningstrycket. En 5-millimetersdräkt kan alltså ha svällt till 7 millimeter men vid nedstigningen komprimeras dräkten igen. Och alla höghöjdsdyk genomförs ju per definition i sötvatten, där materialens flytförmåga är mindre än i saltvatten. Det hela går därför ungefär jämnt upp i slutänden.
Trycket fördubblas vid dykning till 10 meter i havet (en bar vid ytan, två bar på 10 meter). Men vid dykning till samma djup i en fjällsjö på 3 000 meters höjd blir trycket mer än fördubblat (0,75 bar på ytan, 1,75 bar på 10 meter).

Proportionellt ökar trycket alltså snabbare på vägen ner. På motsvarande sätt minskar det snabbare på vägen upp, och det är här det egentliga problemet ligger. Det betyder att vi måste göra långsammare uppstigningar, reducera maxdjup och maxtider och göra längre säkerhetsstopp. I praktiken kan det ordnas genom att man räknar om djupet till ett teoretiskt djup. Eller använder en dykdator som kan ställas in för höghöjdsdykning. Några dykdatorer klarar den omställningen automatiskt. De känner nämligen av atmosfärstrycket. Läs bruksanvisningen till din dykdator grundligt så att du är säker på hur den fungerar. Planerar du höghöjdsdykning – exempelvis på sommarsemester i Schweiz? Då bör du absolut gå en specialkurs för ändamålet. Där blir du förberedd på de krav som alpdykningen kräver. ♦