Hajlexikon

Den vitfenade oceanhajen har en karaktäristisk hög ryggfena med rundad vit spets som gör att den lätt känns igen. Bröstfenorna är extremt långa, nosen kort och kroppen slank. Den som vill stöta på denna eleganta haj får bege sig till tropiska vatten med en temperatur över 22 grader. Där lever oceanhajen mer eller mindre solitärt över djup som oftast överstiger 180 meter. Från att ha varit en av de vanligast förekommande arterna i tropiska vatten listas arten idag som ”sårbar” (VU) på IUCNs globala rödlista. Den har länge fångats som bifångst vid fiske efter dess favoritföda tonfisk och svärdfisk och fenorna används till hajfenssoppa.

Den 30 juli 1945 sänktes USS Indianapolis på sin färd från Guam till Filippinerna. Fartyget hade levererat viktiga komponenter till atombomben som fälldes över Hiroshima när det torpederades av en japansk ubåt. Överlevande som låg i vattnet i nära fyra dygn innan de upptäcktes identifierade den vitfenade oceanhajen som en av de hajarter som angrep skadade och döda. Detta har gett oceanhajen rykte om sig att var en av de värsta människoätande hajarna, trots att den lever ute i öppet hav där människor sällan befinner sig i vattnet. 

Idag söker dykare gärna upp oceanhajen, men tidigare har det främst varit offer för båt- eller flygolyckor som träffat på hajarna.  De öppna vatten där de lever är förhållandevis tomma på liv, om man jämför med kustvattenområdena, varför hajen agerar opportunistiskt och förser sig av skadade och döda vilket spätt på deras redan dåliga rykte. 

Precis som med många andra hajarter så vet man väldigt lite om oceanhajens biologi. Den kan få upp till fjorton ungar men föder vanligtvis runt sex stycken. Ungarna, som föds levande, är vid födseln cirka 65 - 70 centimeter långa. Hur länge honan bär på ungarna vet man inte. De flesta oceanhajar som har fångats har varit runt 210 cm. Det finns rapporter om enstaka exemplar som ska ha varit så långa som 350 centimeter eller ännu mer. Dessa får dock betraktas som artens motsvarighet till ”världens längsta man”.

I oktober 2004 hittade röjdykarna i Skredsvik, Gullmarsfjorden, en strandad oceanhaj. Dagen innan hade de sett den från en båt och försökt mata den med oxfilé, men hajen var redan då döende. Troligtvis hade hajen kommit på avvägar då den följt efter sin favoritföda i den varma Golfströmmen eftersom arten tidigare inte rapporterats i Nordvästra Atlanten norr om Portugal. 

I december 2010 skedde flera hajangrepp i Egypten. En av de arter som pekades ut för att ha dödat en tysk kvinna var oceanhajen. Två olika makohajar låg bakom de andra angreppen.  Vad som lett till denna plötsliga aggressiva aktivitet av två högsjöarter är ännu inte fastslaget.