Hajlexikon: Makrillhaj

Makrillhajen är endotermisk vilket innebär att den har högre kroppstemperatur i muskulaturen, hjärna, ögon, och sidlinjen, något som troligen höjer denna hajs jaktkapacitet både fysiskt och mentalt. Muskulaturen i makrillhajen har en temperatur som är 1 till 10 grader varmare än omgivningen. Denna endotermiska fördel är till hjälp för att smälta maginnehåll och öka perceptionen då hajen dyker ner till djupare vatten eller simmar på högre breddgrader i kallare vatten. Mätningar visar att när vattentemperaturen är 15 grader har makrillhajen en kroppstemperatur mellan 19-25 grader. I 27 graders vatten har den 27-29 graders kroppstemperatur.
Förekomst av denna haj är relativ vanlig i förhållande till de övriga hajarna i familjen Kungshajar (Lamnidae). Den är delvis kustnära och förekommer ute till havs. Makrillhajen är epipelagisk och förekommer främst i tropiska vatten men även i varmt tempererade områden med en preferens ner till 16 graders vattentemperatur. Makrillhajar kan påträffas från ytan ner till 500 meters djup, de flesta föredrar ett djup ner till 20 meter och en vattentemperatur av 20-21 grader.
Hajen rör sig troligen över stora områden. Makrillhajar har simmat över Atlanten, från Nordamerika till Europa. Troligen följder dessa hajar Golfströmmen och i kallare bredgrader tenderar de att följa varma vattenmassor. I Norge har makrillhajar fångats och de kan troligen även ta sig in till norra Bohuslän.
Makrillhajar är typiska fiskätare och föredrar byten under sin egen storlek. Större individer bryter detta mönster genom att angripa svärdfiskar (Xiphias gladius) och andra större byten som är nästan eller lika stora som makrillhajen själv. Svärdfisken kan utgöra ett viktigt moment i makrillhajens diet då den blir vuxen. I de flesta fall är födan dock mindre än hajen. Stora makrillhajar fångar ibland mindre delfiner, även sjölejon har hittats i maginnehållet. Då hajen växer över 3 meter blir de främre tänderna i överkäken bredare och troligen bättre lämpade för större bytesdjur som marina däggdjur. Makrillhajen har aldrig observerats äta på döda valkadaver men kan troligen också till viss del vara en asätare.
Makrillhajen har få naturliga fiender. Vithaj (Carcharodon carcharias) har återfunnits med makrillhaj i maginnehållet och flera makrillhajar har hittat med bitmärken eller liknande efter vithaj. Späckhuggare (Orchinus orca) skulle kunna vara ett potentiellt hot mot denna art. Svärdfiskar har lämnat sina avbrutna näbbar i makrillhajar. Troligen är dessa ett resultat av självförsvar från svärdfiskarna. Då makrillhajen jagar svärdfisk är det möjligt att båda parterna spinner runt i en väldig karusell där svärdfisken jagar makrillhajen för att skada den, innan makrillhajen sätter tänderna i svärdfisken. Otroligt nog har man återfunnit makrillhajar med svärdfisknäbbar i buken och de har överlevt dessa skador.
Beteendet hos makrillhajen kan vara aggressivt. Denna haj kan i korta rusher sätta far mot...