DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Biologi  Biologi
Havsängel
1 av 1

Havsängel

Text och foto Anders Salesjö/Sjöharen

Denna egendomliga haj är en regelbunden sommargäst i Nordsjön och Skagerrak. Den är anträffad vid åtminstone ett tjugotal tillfällen i Norden, framför allt i Danmark och Sverige men även i södra Norge.

Liksom de flesta andra hajar kräver havsängeln en hög salthalt och den går därför inte in i Östersjön. De få individer som är registrerade i Sverige har alla setts på västkusten. Vid Danmark samt södra Sverige och Norge går gränsen för dess nordliga utbredning. Söderut finns arten längs hela Europas Atlantkust ner till Västsahara på norra Afrikas västkust. Den är också relativt allmän i Medelhavet samt på Kanarieöarna.
Havsängeln är en rätt så storvuxen art, honan kan bli upp till 2,5 meter lång och väga 80 kilo medan hanen sällan når över en meters längd. Den är ganska platt och försedd med stora vingliknande bröst- och bukfenor samt en relativt lång avsmalnande stjärt. På stjärten sitter två små ryggfenor och den avslutas med en unik stjärtfena. Till skillnad från andra hajar är stjärtfenans nedre del större än den övre. Det tillplattade utseendet och de mycket stora fenorna i kombination med den relativt smala stjärten gör att havsängeln påminner mer om en rocka än en traditionell haj. Fiskens ovansida är oftast sandfärgad men varierar i färgtonen efter underlaget medan undersidan är vit.
Havsängeln finns i huvudsak på sand- och lerbotten från ett par meters djup ner till åtminstone 150 meter. Den lever djupast på vintern och tillbringar våren och sommaren på grundare vatten. Om våren och sommaren vandrar den också längre norrut i utbredningsområdet och det är främst då som den dyker upp i nordiska vatten. Arten är väl anpassad för ett liv på botten. Dagtid ligger den som regel delvis nergrävd i sanden och är mycket välkamouflerad. Stjärtfenan samt de två ryggfenorna viks till sidan så att ingenting sticker upp, bottnen ser alldeles slät och normal ut där den ligger och lurar. Det enda som brukar synas någorlunda tydligt är de två stora spruthålen som sitter strax bakom ögonen. En havsängel som ligger nedgrävd i sanden tar inte in vatten till gälarna genom munnen utan den suger istället in vatten genom spruthålen som sedan passerar över gälarna och ut genom gälspringorna på sidan av fisken. Havsängeln kan ligga stilla på samma plats för att vila eller lurpassa på byten under många timmar sträck. Födan utgörs framför allt av fisk, men även kräftdjur, snäckor och musslor samt andra bottenlevande djur äts med god aptit. Om ett lämpligt byte simmar förbi rusar havsängeln blixtsnabbt upp ur sanden. Samtidigt som den hugger efter bytet skjuts käkarna ut och munhålan vidgas. På så vis skapas ett sug som tvingar bytet in i munnen. Nattetid är havsängeln en mer aktiv jägare än på dagen, den kan då simma runt och söka byten till och med i fritt vatten.
Liksom andra hajar har havsängeln inre befruktning. Hanarna kan lätt skiljas från honorna på de två stora stavliknande parningsorgan som sticker ut på ömse sidor om stjärten vid bukfenornas bas. De befruktade äggen utvecklas till färdiga små hajar inne i honan. Under fosterutvecklingen får ungarna ingen näring från någon navelsträng eller liknande utan de livnär sig...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser