DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Rejse  Resa
Hawaii after dark - då gör mantorna entré
De vänliga mantorna vid Kona får sin kvällsmat i ljuset från dykarnas lampor.
Hawaii after dark - då gör mantorna entré
Som en scen ur Spielbergs ”Närkontakt av tredje graden” glider mantorna runt oss i det mörka vattnet.
Hawaii after dark - då gör mantorna entré
Mantan har gapet på vid gavel för att skyffla in plankton som lockats av ljuset.
Hawaii after dark - då gör mantorna entré
Hawaii after dark - då gör mantorna entré

Hawaii after dark

- då gör mantorna entré

Av Darryl Leniuk
Det är natt och havsbottnen ligger ett par tusen meter under mig. Jag känner min nästan som ett mikoskopiskt plankton. Viktlös, ensam och på drift i havsströmmarna. Om bara en liten stund skulle jag få mitt livs upplevelse.

Jag har anmält mig till ett nattdyk på fritt vatten hos Jack’s Diving Locker. Vi ska hänga på linor där i mörkret över avgrundsdjupt nattsvart hav och vänta på att något ska hända. Nu börjar jag så smått att ångra mig. Äventyret liknar mest en episod ur Fear Factor. ”Vem vill hoppa i först?” frågar den skäggprydde Hansen.
Efter ett jätteplask börjar vi fyra gästande dykare simma ner längs fritt hängande nedstigningslinor till 12 meter. Vi är försedda med starka lampor och varsin lina upp till båten. Jag spanar av nattmörkret och försöker orientera mig. Det är väl inget som ligger på lur och väntar där nere?
Ljusstrålen från lampan försvinner ut i ingenting. Vattnet verkar fullständigt tomt. Jag känner ett hårt ryck i linan. Hjärtat hoppar över ett par slag. Då begriper jag att det bara är båten där uppe som gungade till. Hansen och den andre divemastern Matthew D’Avella dyker utan linor.
Ögonblicket senare kommer den första besökaren inom synhåll. Det är en vingsnäcka som kallas havselefant. Den är ungefär lika stor som ett finger. Varelsen liknar en genomskinlig elefantsnabel med små propellerliknande vingar längst upp. Inälvorna reflekterar lampljuset som glittrande kristaller.
Vingsnäckan försvinner snart. Då driver nästa varelse in i min ljuskägla. Den är en lång girlang av geléaktiga påsar som kallas kedjesalpa. Jag noterar att en liten fisk lever inne i en av de fingertoppsstora påsarna.
Andra besynnerlig väsen glider förbi – en liten pulserande flottyrring, en platta med ägg stor som en enkrona och med en räka ovanpå, och en manet formad som en fingerborg.

Äventyr i mörkret
Hawaiiöarna sträcker sig högre än Himalaya om man mäter från havsbottnen. Alltså behöver man inte åka långt ut på havet för att få flera tusen meter vatten under kölen. Här är hemvist för de öppna oceanernas märkliga skepnader. Dagtid lever de på mycket stort djup. I skymningen går de upp mot ytan för att frossa på plankton. Äventyrslystna dykare har alltså chansen att möta varelser de aldrig skulle få se på ett korallrev.
Konas nattdyk på öppna havet har funnits i en eller annan form under mer än ett årtionde. Först på senare tid har dykcentra typ Jack’s Diving Locker börjat erbjuda dem till sina gäster. Verksamheten leds av Matthew D’Avella. Den 40-årige entusiasten med hästsvansfrisyr har blivit en av de ledande förespråkarna.
”Man får se något nytt varenda gång man går i vattnet” säger han. Matthew har gjort mer än 300 mörkerdyk där ute, Han har fotograferat arter som aldrig hittills fångats på bild ute i det fria. Han understryker att dyket handlar om att visa gästande dykare öppna oceanens egendomliga frisimmande djur i deras egen värld. Men det kan komma andra gäster också – ovälkomna gäster.
Rävhaj, oceanisk vitspetshaj och till och med svärdfisk har visat upp sig i skenet från hans lampa. ”Man fattar att människan inte befinner sig i toppen av näringspyramiden”...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser