Hitta rätt

► Jag gjorde en gång ett avrostningsdyk med två killar. De ville helst dyka med det center där jag var instruktör. Vi dök från båt i Öresund norr om Ven. Först gjorde de några grundläggande övningar och klarade dem med bravur. Sedan var planen att jag skulle guida dem runt i en halvtimme. Till slut skulle vi återvända till båten.

Bottnen var mycket intressant. Det myllrade av liv. Vi såg många torskar och plattfiskar. Mitt huvudsyfte med dykningen såg ut att lyckas – visa de två varmvattensdykarna att det finns massor av sevärdheter i kalla Norden.

I kampens hetta gick en sak plötsligt upp för mig. Jag hade tappat orienteringen totalt! Jag hade ingen aning om var båten fanns. Vi låg på plan sandbotten. Där såg vi ingenting som avslöjade vad som var fram eller bak. Goda råd var dyra. Jag började så smått se sanningen i ögonen. Vi måste avbryta och gå till ytan för att återfå orienteringen. Jag grämde mig över att vi skulle tvingas avsluta dyket på ett så snöpligt sätt. 

Jag var precis på väg att signalera ”upp”. Då råkade jag få syn på två andra dykare på ytan cirka 10 meter ovanför oss.
De verkade ha avbrutit sitt dyk och var på väg mot båten. Vart skulle de annars vara på väg? Jag tänkte ”Nåväl – vi bara följer efter dem. Då kommer vi nog dit vi ska.”
Sagt och gjort. Vi fortsatte vårt dyk. Mina två följeslagare upptäckte aldrig att jag höll koll på dykarna i ytan ur ena ögonvrån. Mellan 12 och 15 minuter senare kunde jag se ankarkättingen från vår båt. Vi avslutade dyket på normalt vis. Uppe på båten snackade vi igenom övningarna. Bägge killarna var imponerade av att jag kunde hitta tillbaka till båten. ”Man kan väl navigera” sade jag med ett leende. I mitt stilla sinne tackade jag min smala lycka.
Sensmoralen är: alla knep är tillåtna! Ändamålet med navigering är ju att komma dit man vill – med utgångspunkt från den information man har. Det var ju precis vad jag gjorde… God navigering behöver naturligtvis planeras och tränas. Det är vad den här artikeln handlar om.

3D
På platta landbacken är vi vana vid att tänka i bara två dimensioner när vi orienterar oss. Säg att vi letar efter någon eller något. Då spanar vi normalt horisonten runt. Nere i vattnet vistas vi i tredimensionella omgivningar. Vi ska i princip titta åt alla håll när vi letar. Lägg därtill vattnets rörelser, frånvaron av tyngdkraftens inverkan när vi är rätt avvägda, den ofta begränsade sikten och eventuellt lite djupberusning och stress. Sedan blir det något av en utmaning att navigera effektivt. Grunden för förmågan att orientera rätt är därför bra kontroll på avvägningen och på det hela taget en medveten...