Instruktör på kurs

►En varm och härlig sommardag i Danmark 2018 fick jag möjlighet att göra ett skoterdyk tillsammans med en erfaren dykbuddy. Vi var inte de enda som var vid vattnet den dagen. Flera kajakpaddlare och andra vattensportare var i full aktivitet och njöt av dagen.

Vi planerade ett ganska enkelt dyk som var både grunt och okomplicerat vad gäller navigering. Det visade sig dock att det var riktigt dålig sikt, vilket gjorde att det blev utmanande att hålla ihop med den fart vi höll.

Jag kunde inte slappna av, och det kändes inte som att det var jag som styrde skotern, utan snarare som att skotern styrde mig. Inom vad som kändes som en bråkdel av en sekund var jag plötsligt på väg upp till ytan. Oerfaren som jag var (och fortfarande är) hade jag råkat låsa knappen, vilket innebar att motorn fortsatte även när jag tog bort fingret från knappen. Jag hann inte reagera i tid och stänga av låset innan jag bröt ytan, och jag var bara några centimeter från att krocka med en kajak. På ytan lyckades jag på något sätt vända skotern och komma tillbaka mot min buddy som låg och vred sig av skratt nere på fem meters djup. Han hade inte märkt att jag varit uppe på ytan, utan hade istället sett hur min fena fastnat i något rep som hade trasslat ihop sig till en enda stor klump, och uppenbarligen såg det roligt ut. Skotern var nu avstängd, och medan jag höll på att få kontroll över min andning, lossade min buddy repet från min fena.

Efter det ville jag inte gärna köra mer med skotern. Men innan vi kunde avsluta dyket, fick vi simma den relativt långa sträckan tillbaka. Jag såg inte fram emot att komma upp ur vattnet.

Jag skämdes över det som precis hade hänt, och på ytan väntade även några verbala smällar från kajakpaddlarna som nog blivit lite chockade. Det var inte särskilt roligt, men ändå är det en historia som har återberättats många gånger, eftersom det är ett bra exempel på hur lite som krävs för att något ska gå fel. Berättelsen ska dock inte användas som varning eller skräckexempel, för även om jag gick snabbt upp till ytan, var det som tur var bara från några meters djup. Att vi befann oss i en situation, där mina förmågor helt enkelt inte räckte till, är nog den viktigaste lärdomen här. Man vet ju inte sina begränsningar förrän man har förstått vilka utmaningar man ställs inför när man ska använda ny utrustning.

DPV-kurs
De som känner mig vet att jag fortfarande gillar att gå kurser, trots att jag själv utbildar dykare. Ibland är det nyttigt att själv vara student och att lära sig om nya miljöer och tekniker som ligger utanför det jag själv kan lära ut. Efter att ha träffat Lovisa Lundin på Smögen Dyk & Upplevelse i Sverige, bestämde jag mig för att prova på kursen där. Lovisa har varit med och utvecklat SSI:s DPV-kurs för rekreationsdykning. När vi diskuterade kursupplägget, var Lovisas rekommendation att vi skulle hitta en elev till för att kunna få ut mer av kursen som är uppbyggd kring...