DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

Jacques-Yves Cousteau – Mannen som lärde oss att dyka

► Det Man säger att alla tidningsredaktioner här hemma har dödsrunan klar den dag Mick Jagger hänger upp gitarren för gott. Jag råkade befinna mig i Frankrike den 25 juni 1997. Den dagen dog Jacques-Yves Cousteau (JYC). Det var otroligt att se hur franska media gick fullständigt i spinn de följande dagarna. Närmast landssorg utbröt. JYC var med på förstasidan i alla tidningar och tidskrifter. Man utgav temanummer. TV-stationernas tablåer fylldes med minnesord och hyllningsprogram.
JYC blev 87 år. Hans död kom alltså knappast som någon överraskning. Medierna var också beredda på att rensa förstasidan för honom. Ännu idag betraktas han som den mest berömde och inflytelserike fransmannen någonsin. Hans roll som förkämpe för miljön och förmedlare av viktiga miljöbudskap kom flera årtionden innan frågor om klimatförändringar och miljöföroreningar kom på dagordningen. Hans roll kan knappast övervärderas.
Inte heller vad gäller dykningen. Speciellt vi födda på 1960-talet har fått JYC med modersmjölken. Jag minns tydligt hans TV-serier som sändes i dansk TV på 1970-talet. Jag är helt övertygad att väldigt många i min generation kan spåra sitt intresse för dykning tillbaka till ”Havets Hemmeligheter” som serien hette på danska. Äventyren ombord på expeditionsfartyget Calypso var både spännande och lärorika. De utspelades överallt från polerna till tropikerna. Vi togs med under ytan på alla de sju haven. Vi fick åka med på Nilen, på Amazonfloden och ner i Titicacasjön. Jag lärde mig mera om geografi och biologi genom att titta på TV-serien än jag gjorde under tolv års skolgång.
TV-sändningarna var 60 minuter långa. Varje avsnitt var uppbyggt som en liten film inklusive originell och dramatisk bakgrundsmusik. Filmerna var producerade med sinne för dramatik. När vi ser dem idag kan vi nog le lite åt den pompösa berättarstilen.
Avsnitten hade fasta beståndsdelar. JYC:s karakteristiska berättarröst med den tjocka franska brytningen. De modiga väderbitna dykarna med helskägg, röd toppluva och en gauloise i mungipan. Formationssimningen med undervattensskotrar. Undervattensfacklor, silverblänkande våtdräkter och gula hjälmar… Allt bidrog till att skänka det hela ett skimmer av något sagoaktigt. För en 12-13-årig grabb var Havets Hemmeligheter helt enkelt veckans höjdpunkt på familjens svartvita Bang&Olufsen. Förtrollningen håller i sig ännu idag.

Begynnelsen
Allt inleddes egentligen med en bilolycka. Den unge franske marinofficeren Jacques-Yves Cousteau ville helst bli pilot. Som så många andra flygaspiranter var han fascinerad av snabba bilar. En natt 1935 var han på väg till en väns bröllop. Han körde av vägen uppe i bergen i sin fars snabba Salmson-sportbil. Jacques bröt bägge armarna och blev förlamad i ena sidan. Läkarna ville amputera ena armen. Den unge officeren vägrade blankt. Under återhämtningen efter olyckan skickades han till flottbasen i Toulon som löjtnant. Där träffade han en annan officer som hette Philippe Tailliez. Han ansåg att JYC:s skadade arm borde må bra av simträning. De två simmade i havet varje dag. Ofta kom de i samspråk med en lite yngre harpunjägare som höll till på samma strand vid Mourillon – idag en förstad till Toulon. Harpunjägaren hette Frédéric Dumas och kallades Didi. Han lärde Tailliez och JYC att jaga fisk med harpun. JYC var 26 när han för första gången tittade ner i vattnet med ett par lånade simglasögon. Den titten förändrade hans liv…
Alla tre blev snart oskiljaktiga kamrater. De kallade sig ”Les Trois Mousquemers” (de tre havsmusketörerna). Så småningom blev de allt mer ambitiösa i sina utforskningar av Medelhavet. De ville inte vara begränsade av hur länge de kunde hålla andan. Först experimenterade de med syrgasrebreathrar. Det höll på att gå illa. De hemmabyggda apparaterna var osäkra och för övrigt livsfarliga på djup större än sju-åtta meter. Ändå fick de blodad tand av att kunna simma fritt omkring. De testade även tungdykarutrustning och friflödessystem men förkastade dem.

Nå’t i den här stilen min herre?
Under tiden hade andra världskriget brutit ut. JYC hade gift sig med Simone Melchior. Hennes far satt i styrelsen för Air Liquide. Företaget var (och är fortfarande) en av Europas största tillverkare av industriella gaser. På sitt laboratorium i Paris försökte Air Liquide att utveckla bilar som kunde köra på annat än bensin. Den var ransonerad på grund av kriget. Chefen för projektet hette Emile Gagnan. Han var född i november år 1900 och blev ingenjör i mitten av tjugotalet. Gagnan

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser